Det finns vissa frågor som jag personligen anser att man faktiskt inte ställer. Eller som jag aldrig skulle ställa heller vilket gör att jag blir ganska förbannad när jag väl får frågan.
1. Vad har du i lön? - Man frågar inte det gör man inte. Tycker frågan är på tok för personlig. Kanske är det bara jag ? Men jag diskuterar ytterst sällan lön. Det finns liksom ingen anledning.
2. Vad gav ni för lägenheten? - Vilket känns lite mer okej att fråga. Men det tog nog nära ett år innan jag var ok med att berätta. Vi talar om tjejen vars tidigare dyraste köp var flygbiljetter till andra sidan jorden. Det är ett gigantiskt hopp.
Sedan finns det ytterligare två frågor som inte har med pengar att göra.
3. När ska ni ha barn? - Snacka om laddad fråga!
4. Varför äter du inte kött? - Vilken kan ställas på rätt sätt men tenderar att mynna ut i rätt många försvarstal för alla vegetarianer i hela världen. Folk får äta kött om de vill, på längden tvären och bredden. Jag säger inget om det. Men låt mig slippa redogöra in absurdum.
Fredagsfrågor
1 vecka sedan
37 kommentarer:
Ooo jag förstår precis.
När man själv inte sitter och babblar om det, varför ställer en del då idel frågor om just det? De är ju inte inbjudna att luska.
Jag har en väninna som jag snart säger upp bekantskapen med, alltså. Som tur är bor hon inte i Sverige, men jag har kommit på mig själv med att hålla tfn en meter från örat när hon ringer. Som liksom för att värja mig.
Som om det skulle hjälpa :-)
Nä förresten, jag har några fler som jag blir tokig på. Dumma idiot-frågor, på min ära.
Blygisen- Vet inte. Sedan är det ju min åsikt om vad jag anser att man bör veta. Det är möjligt att jag klampar snett i frågor som är känsliga för andra?
Håller med. Som frågan jag är less på: Vart kommer du ifrån? Måste redogöra för min familjkonstellation, vilket känns personligt, försvara varför jag är mörk men pratar så bra svenska och varför jag har helsvenska namn fast jag är mörkhyad och inte är adopterad. suck, sköt dig själv och skit i andra passar bra här.
Johanna- Jag kan tänka mig att frågan uppkommer rätt ofta. Du har rätt i att ingen annan behöver redogöra för sina familjeförhållanden på samma sätt. Vissa frågor beror också lite på HUR man ställer dem. Vegetarian kan vara helt okej men inte när jag måste försvara mig vilket det ofta blir. Det blir lite konstigt då jag aldrig kommenterar att "jaha, här sitter du med en bit AS på din tallrik och det ska du äta säger du".
Jag har aldrig frågat hur mycket nån har i lön, det känns inte som det angår mig. Behöver heller inte veta! Speciellt inte om vi inte jobbar ihop.
Lägenhet skulle jag nog kunna berätta vad jag gav för. Känns inte lika personligt för mig. Och jag skulle säkert kunna fråga nån om det också...
"När ska ni ha barn?", ja, den slipper jag helst. Önskar jag kunde svara ärligt att vi har sött på patrull i ärendet och fråga om de vill veta allt om fertilitetsutredningar och barnlöshetsmottagningen. Men jag svara bara "Det kommer säkert så småningom". Och jag frågar aldrig andra!
Varför nån inte äter kött känns skumt att fråga. Väldigt skumt. Och då äter jag själv kött men jag förstår dig ändå.
Det är helt klart lätt att trampa i klaveret när det gäller känsliga eller personliga frågor! Hur ska man veta vad andra tycker är jobbigt att prata om? Inte lätt.
Glömde säga... den värsta för mig just nu är "När blir du klar med din utbildning egentligen?".
Jag skulle varit klar i Maj 2008 men har opererats tre gånger under året och varit sjukskriven... är det fortfarande. Men jag ser väl lite för frisk ut på utsidan för att folk ska snappa upp det!
Em- Visst är det olika och man kan inte veta. Man FÅR fråga när det gäller kött osv men jag har lärt mig att ibland landar det i att jag måste försvara mitt val .. och inte förklara mitt val. Det är ju inget jättekonstigt och eftersom jag låter de som äter kött utan att djupdyka närmare i det. Barnfrågan kan vara jättekänslig... hur kan de veta ifall jag kanske inte kan..eller om någon av oss vill och någon inte vill...det kan vara hundra saker och då kanske man inte vill redogöra allt för ytligt bekanta eller kollegor.. vad vet jag? Lön ogillar jag .. lägenheten berättar jag numera ifall någon frågar men det är ändå inget jag liksom inbjuder till..
Förstår dig om utbildningen att det är ett stressmoment...
Hear, hear! H
ar inget att invända, bara hålla med!
Ville bara säga att jag brukar skratta när du ställer frågor til lmig på min blogg, Miss UD, för ibland känns det som att du är den enda som vågar fråga om vissa saker haha.
Och på min blogg får alla fråga vad de vill, det stör mig inte ett dugg. Bara roligt! :-) Lätt att säga ifrån där också, för min del.
Däremot bland mina väninnor etc, tycker jag det känns mkt ofint att fråga om vissa saker.
Haha, du kan gott öpnna ett middagsbesök med den där mjuka öppningsfrasen haha...Tyvärr biter väl inte den allra tydligaste vinken på just de personerna, det är ju logiskt s.a.s.
Jo- :D
Jag tror jag frågar för mycket... Värsta frågan jag visste var barnfrågan.. den har jag ju (av naturliga skäl) kommit ifrån nu.. håller med em om utbildningsfrågan. Den är läskig och jag blir ond i ögat när någon frågar. Nu har väl de flesta glömt att jag "pluggar", men hu ja...
Blygisen- Svarat hos dig. Hoppas Hoppas att jag inte varit plump och nyfiken?
Loppis- Fast det beror också lite på hur man ställer frågan. Hatar barnfrågan för den är högst personlig ... Lön har vi pratat om du och jag men det var på "rätt" sätt. :D Förstår om utbildningen... men jag tror inte att jag har frågat..
Aldrig plump, bara nyfiken- på rätt sätt! Jag skrattar också varje gång, så du vet! :-)
som sagt, jag förstår dig också, för jag skriver ju så luddigt.
(vill ju inte skriva för personliga saker)
Blygisen- Vad bra! Då fortsätter jag ;D
lol....Det gör du rätt i! :-D
Blygisen :D
Jag tror inte det är frågan egentligen som är svårigheten, för jag inser att jag tar vissa frågor mycket lättare nu än tidigare. Förut var lön tabu för mig att svara på, idag är det inte det längre. Åtminstone inte så länge vi inte jobbar på samma företag.
Barnfrågan likaså, jag skrev ett jätteinlägg om det, men det är egentligen snarare så att jag bekymrade mig mer för de som inte kan få, men som får frågan.
Och resten var för att jag var rädd för att våga stå för vad jag själv tyckte.
Jag tror att det man ser som "fel" att fråga, är för att man lagt sina egna värderingar, eller åsikter i frågan innan, och därmed sin ståndpunkt och förmodligen sen vad man tror att alla ska tycka om ens svar och då utgår man från att man måste försvara sig, det vill ingen.
Å, jag håller så med. Jag har börjat hänvisa till min blogg när folk ställer frågor. Skrev tom en post om hur jag bolev vegetarian.
Och bostadsfrågan är hemsk. ALLA frågar om lägenheten pga adressen. Själv är jag överlycklig att ha någonstans att bo öht.
Suck. Nu blev jag upprörd...
Amen till det! Kan detta upphöjas till grundlag? Vissa verkar ju aldrig fatta...
Hu vilket hemskt inlägg. Fast på ett bra sätt. För det här är ju svårt; själv kanske man tror att man visar intresse av en annan människa, intresse för att förstå dem och deras val, medan den personen istället tycker att man är närgången och förolämpande. Väl värt att tänka på.
Vaddå, skäms du för din lön?
Om man frågar inom jobbet eller var man ligger efter en viss utbildning eller på ett visst företag så gör det väl inget? Tycker det är hyckleri att hålla inne med sånt.
Tesa- Just de här frågorna har jag fått X antal gånger vilket gör att jag i de flesta fall får försvara mig. Det är lite tröttsamt för att vara ärlig. Sedan kan man ju fråga på ett bra sätt ... jag säger inte det. Det händer också..
Maria- Just veg-frågan får jag ofta svara på och den verkar vara grymt laddad? Förstår inte riktigt eftersom jag inte riktigt ser hur det påverkar andra människor. Tja ibland vissa middagar men oftast flyter det ju ändå. Jag kan ta med mig en laxbit eller endast äta pasta. Har inga problem med det så varför ska andra ha det?
Evalinn- Amen!
Katarina- Visst är det så. Ibland vet man inte att man trampar snett och att det finns saker som är känsliga. Jag menar mer fenomenet att folk ibland vill veta allt-allt samt att man ibland blir så trött på att förklara/försvara vissa saker för personer som inte ens står en nära. Det här är vad jag ogillar.. sedan finns det ju saker som andra ogillar. Johanna som skrev om sitt ursprung... Em och Loppanlej som pluggar. Men allt beror för det mesta på vilken attityd man har när man frågar...
Emeli- Nej jag skäms verkligen inte för min lön men jag ser inte heller varför den skulle vara offentlig på något vis? Lika väl som det finns folk som tjänar lite och "skäms" för lönen kan det ju finnas de som tjänar mycket och vet att det sticker i ögonen på folk. Jag vill helt enkelt inte berätta och anser mig inte var hycklare för det....
Håller med dig om lönefrågan, däremot tycker jag det kan vara ok att prata om sina löner kolleger emellan.
Pixlexia- Fast skulle det inte vara okej om du och jag var kollegor och jag inte ville prata om det?
Haha, låter som en överdos av föräldrar o släkt samt halvpackade bekantskaper på fest.
Ibland är det skönt när helgerna snart är över.
Mr Epo- I kubik!!!
Fick faktiskt lönefrågan på din fest på nyår...jag svarade - men det kändes inte bekvämt. Mycket beror på vem som ställer frågan o varför tycker jag.
Åsa- Vad??? Fy vad ofint.
Jag är nog himla frågvis som person, och bubblar själv om det ena och det andra (passa dig när jag fått ett glas vin i mig.. ;), men det beror ju helt på VEM man frågar, HUR man frågar och I VILKET SAMMANHANG. Tex när jag bytte jobb tycker jag att det är jätteintressant att veta vad kompisar och bekanta i ungefär liknande sits och position har, så jag kan ha något hum om vad jag själv är värd, typ. Men jag skulle ju knappast fråga någon halvbekant/helobekant bordskamrat på en fest något av det du radar upp. Men jag har säkert trampat i någons klaver någon gång, men det har ju inte varit avsiktligt. Om jag gjorde det och någon svarade "vet du, det där tycker jag är lite privat, jag pratar hellre om något annat" så skulle jag först skämmas och sen såklart byta ämne snabbare än kvickt! :)
Man får säga att man inte vill prata om saker. Fast det känns lätt konstigt om man gör det, som att man förolämpar personen som frågat fast man egentligen känner sig en smula förolämpad själv.
Jag tycker du tänker bra och jag tycker du är klok som inte äter kött. Även om jag gör det. Heja dig!
:-)
Polly- Visst håller jag med dig. Jag är inte heller sten-sten hård med vad jag inte svarar på men har varit med om middagar där jag har fått deklarerar vad jag som icke köttätare har för ståndpunkt yada yada och fått hålla ett litet kort tal om detta. Är jag militant vegan är jag inte? Varför är jag si varför är jag så? Jag har också vid något tillfälle fått redogöra för eventuella barnplaner när var hur varför. Det är också lite hur man frågar och ifall man ska redogöra för en grupp eller för en person .... Senast var det en person som jag knappt sett på väldigt många år som bara "jaha, planarar ni att skaffa barn eller". Min gud vad trött jag är på frågan....
Missy- Visst är det så. Det beror ju lite på hur man frågar... Köttfrågan är bara av tjatig karaktär .... Dessutom är jag ju inte så petig...
Åh vad jag känner igen mig! Eftersom jag sitter i rullstol får jag ofta frågan om varför, helt ok om det är folk jag känner eller i vart fall pratat med NÅGON gång men inte när folk i bankomatkön frågar "vad är du för sjuk då?" eller "och varför sitter du i VAGN då?". Folk jag aldrig sett förr och inte riktigt känner för att se igen heller;-).
Hanton- Har också en vän i rullstol och jag vet att hon ofta får frågan.. speciellt när vi är på krogen så... Jag tror inte att folk tänker till riktigt... men det är ofint att klampa på sådär.
Haha, jag fick precis barnfrågan ställd till mig idag. Paff, för att jag fick den av någon jag inte väntat mig det av, som själv väntat ovanligt länge med barn och "borde" ligga långt före mig. Jag fnös till och svarade att "det tror jag inte, själv då? Nu när du kastade frågan på mig är det väl okej att bolla tillbaks den, ni har väl åldern inne?"
Lite väl taskigt kanske, men jag tänker ju på samma sätt som du. Tänk om man inte kan, om det är ens livs sorg? Fråga inte! Man berättar när man själv vill.
Jo, och så det där med lönen. Jag ser en situation där det är viktigt att tala om sin lön, och det är när det råder ojämlik lönesättning och ledningen vill att de anställda inte pratar om sin lön. Lika lön för lika arbete ... och det är liksom lättare att komma ifrån det om det är genomskinligt vad man tjänar. Specifikt om det är en grupp kvinnor som har svårt att förhandla till sig högre lön (jag menar inte att problemet är att de inte kan förhandla, utan att ledningen är motvillig), då kan det vara både stöttande och viktigt att veta.
I övrigt torde det väl vara rätt ointressant vad folk tjänar? Det är ju bara att kolla fack-statistik om man undrar över ett specifikt yrke. Inför min nya tjänst som jag skulle löneförhandla gjorde jag dels det, och dels förklarade jag min situation för sådana med liknande tjänst och bad om att få veta deras, under förutsättning att det kändes okej för dem. Ingen tog illa upp, utan önskade bara lycka till. Så det är väl helt klart situationen och sättet som avgör reaktionen.
PS. Själv är jag ju diabetiker typ 1, och gissa hur många "goda råd" man får av folk som inget fattar och som tror att jag ätit mig till min sjukdom ... Inget jag brukar ta upp för att jag inte orkar med reaktionerna - ungefär som du och ditt icke-köttätande. Att sen folk inte kan lära sig den basala skillnaden mellan att inte äta kött, att vara vegetarian och att vara vegan är lite märkligt.
Ataharis- Barnfrågan kan var jätteladdad. Man har egentligen ingen aning om ifall personen kan/vill.. eller om ena parten vill och den andra inte. Själv har jag fått hintar från gubbarna på jobbet. Eller personen som frågade efter vi träffats igen efter tio år...
Lönen kan jag ta beroende på vem som frågar. Jag vet en person i min närhet där det råder en direkt tävling från dennes sida och då biter jag ihop ännu mer.
Mitt icke köttätande känns mer som en rätt tjatig fråga och jag hamnar ofta i en försvarsposition. Det har hänt för ofta för att jag ska tycka att det är roligt att prata om det. Jag kan tycka lite att om jag visar folk "hänsyn" genom att inte ifrågasätta varför de äter kött?
Jag förstår gällande din diabetes. Det är inte alltid man vill förklara eller lyssna till goda råd...
Skicka en kommentar