-Michael Moore! Jättelik ju! Det som händer då är att man får en kökshandduk i ansiktet och då inser man också att tala är silver tiga är guld.
Vilket även påminner mig om den gången jag försökte lista ut vem min fadder på högskolan var lik. - Men du är ju jättelik Ulla Skoog ju! Hon blev inte så glad och jag insåg att ibland kan man hålla inne med sina tankar istället för klampa på som en elefant i glasbutik.
8 kommentarer:
*fniss* jo... den där munnen ställer till ibland.
Haha. Min trut har alltid levt sitt eget liv. Är inte miss poppis överallt, inte ;-)
Fast de är ju kändisar iallafall!
haha:D vem blev inte glad över att likna michael moore? :O
Haha, ja ibland sker kopplingen mellan hjärna och tunga utan att vi ens märker det. Min kollega utbrast, till en annan kollega, att han var så lik Tommy Körberg och jag kunde se att personen i fråga inte direkt tog det som en komplimang. Aoch.
hahahahaha...och när man sedan försöker ställa det tillrätta, och det blir bara värre och värre.
fyyyyyyyyy fasen.
Jag har gjort bort mig ngt vansinnigt, undrar om jag ens vågar skriva det på bloggen.
Nåväl, jag personligen tycker det är fruktansvärt roligt (när andra gör det hihi), men kan såklart även skratta åt mina egna fadäser också.
Em- Man behöver inte berätta vilka folk är lika...Om det inte uppenbarligen är vacka människor..
Maria- Min trut är oftast på min sida..
Tesa- Men kanske inte så vackra kändisar...
Camilla- .. tja vem blir inte det ;D
Pixlexia- Ibland är det mer charmant att vara tyst.
BB- Ibland blir det bara värre när man försöker släta över. Ännu mer trassligt..
Ha ha, oj. Och så ska man försöka förklara och släta över, vilket aldrig gör saker bättre ...
Skicka en kommentar