Dan före dopparedan
10 timmar sedan
fredag 3 oktober 2008
Saknad.
Döden är definitiv ändå skulle jag kunna skriva ett långt inlägg om de tusenlappar jag hade lagt upp på bordet utan att blinka för att få henne tillbaka igen. Eller vad jag hade gjort om jag sett bilen och hunnit springa fram innan det var för sent. Eller vilka deal jag hade gjort med han där uppe eller han där nere för köpa tillbaka de tio åren som jag ansåg att vi hade kvar. Hoppas bara att det gott om möss där i kattahimlen. För där är hon. Jag vet det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
20 kommentarer:
kram! jag har ett gäng katter som är där sedan länge. hon får det bra!
stor kram från mig igen.
döden är alltid fruktansvärd, kanske ännu mer när den kommer så plötsligt.
stor kram till dig o gul
LindaK- Det är min första i katthimlen. Inte sista.
Camilla- Det var inte dags och det var plötslig även om jag hela tiden vetat om hotet från vägen trodde jag att hon var klok nog att inte gå så långt.
Karro- Tack. Gul undrar var hon är...
Hm. Jag känner så väl igen mig. Gick ju igenom liknande (det är aldrig samma sak, alltid annorlunda) förra sommaren;
http://westinhouse.wordpress.com/2007/07/07/sorg-2/
http://westinhouse.wordpress.com/2007/07/10/vakuum-2/
Men som sagt. Döden är alltid individuell. Telma tog mig hårdare än när t.o.m. min far dog.
Det tar tid. Det är ingen tröst, men efter ett år börjar man tänka på annat. Det krävs ett år för att gå igenom allt utan den som varit nära, genom högtider och årstider. Men aldrig att minnena försvinner.
Det viktiga är att vända dem från vemod och saknad till glädje för det som varit, det man fått dela.
Men den tiden är inte nu. Inte än, för dig(/er).
Hon har det jättebra, hon har säkert träffat någon av våra gamla godingar som lär henne tricks och tips just nu! Kram!
Jag har bestämt att jag och mina djur ska till Nangijala efter livet här.
Katla och Tengil är ju undanröjda, så det borde bli ett liv som passar mig där.
Såklart hon är i kattahimmlen o tittar ner på er o säger att...
- jag har det så gott o bra här, älska mig för jag kommer alltid att älska er...men min tid på jorden var bestämd att sluta o jag hade inge ont..det gick så snabbt o lätt! Puss från er älskling...
Så fin skrivet, Miss UD.
Du vet att hon är där, ja. Vad skönt. Allt kommer bli bra.
Kram.
klart att hon är i kattahimlen! ja, när hon inte är och tittar till dig förstås :)
Min Sessan har då allt tittat till mig. När jag var barnslig och inte riktigt ville förlåta älsklingen för ett dumt misstag tex. då kom hon och gjorde klart för mig att jag inte ska vara så förbaskat dum (på sitt alldeles egna karakteristiska sätt förstås). hon hjälpte till att föra oss samman från första början och ville väl inte se sitt arbete ogjort :P
Sorg och saknad är svårt - och alltid så himla personligt... Oavsett hur man reagerar så är en kram nästan aldrig ovälkommen. Skickar dig därför massor med kramar!
Det är så sorgligt! Kram från MissE/Evalinn.
:( Det är så trist. Men det finns garanterat massor med möss, sol och skugga samt god mjölk där lilla fina Vilda är nu!
kram kram raring!
Om hon vill kan hon få bli ihop med min katt Rasmus (Rasse) där uppe i katthimlen. Han har väntat länge på en katt som Grå. Och Rasse är ett riktigt kap!
KRAM!
Klart hon är. Hon springer lyckligt omkring med sina nya kompisar och jagar möss för fulla muggar. Kram
Pär- Skönt att veta att det finns fler som sörjer djur mer än människor i vissa fall. Vilda var speciell och efter att vi räddade henne från cancer när hon var 6 månader trodde jag att hon fått sin del av dåligheter redan. Det är svårt att gå omkring i lägenheten och inte låta ögonen leta efter henne. De gör det per automatik och kommer nog att göra så lång tid framöver.
Tack iallafall för att du skrev så långt och fint. Kram
Jo- Det hoppas jag med. Hon har det nog bra med alla andra kissar.
Tess- Ingen dum plan. Möjligt att jag hänger på. Om jag får?
Stella- Jag hoppas att hon kände hur mycket vi tyckte om henne och hur mycket vi saknar henne. Hennes liv blev för kort men det var ett lyckligt liv den tiden det blev.
Blygisen- Jag hoppas att hon är där och jag hoppas att hon har det bra. Jag hade gjort "vad som helst" för att förhindra det det hela men nu var jag inte där...
Dee- Hoppas att hon tittar till mig ofta ofta.....
Spader Madame- Du är så söt och snäll du. Tack och massor av kramar tillbaka.
Evalinn- kramar tilbaka.
Annie- Hoppas att det är så. Det vore en skön tanke....
Emster- Då har de säkert träffats redan. Det tror jag.
Choklad- Jag vill tro att det är så!
Hon har det fint där i katthimlen, skulle gissa att min Minus tar hand om henne. Eller någon annan av alla de katter som fanns på gården. Saknar fortfarande min lopphund så mycket och ponnyn, och katterna.... Stor kram till er och ta hand om fega lejonet.. ;)
Loppis- Hon har nog det bra. Men hon hade haft det bättre hos oss...
Fina MUD-skan! Förlåt om jag börjar bli tjatig nu, men än en gång: tänker jättemkt på dig, gul och husse och hoppas att det lättar snart.
Smarstamia- Det går upp och ner. Ibland känns det jättejobbigt att tänka ordet ALDRIG. Jag hatar det ordet.
Skicka en kommentar