fredag 9 oktober 2009

Stockholm igen.

Det är dags igen.
Att summera.
Flera dagars tystnad.
Låt oss börja med onsdag.
Då var det kalas.
35-årskalas.
Men det är ingen ålder på en häst.
Eller på en 35-årig tjej.
Det hela var mycket märkligt.
För när vi överlämnat vår present.
Säger födelsedagsbarnet till mig.
Jag har en present till dig miss UD.
Till mig.
Säger jag.
Frågande?
Så fick jag också en födelsedagspresent.
Två månader kvar.
Jag har inte öppnat än.
Stavas karaktär.
Men gissa om jag är nyfiken.
Det är jag.
Dagen efter.
Innan kursen började.
Gick jag en promme.
Och tog med mig Lilly Allen.
Lekte en liten lek för mig själv.
Räknade Louis Vutton väskor.
På Östermalm.
Ni fattar väl
Hur busenkel den leken var.
Jag gick.
Och gick.
Till slut hamnade jag vid Karlaplan.
För er som inte vet.
Kan jag berätta.
Patent och Registeringsverket ligger nästan där.
Där har jag vän som jobbar.
Undrar om hon vill ha en kram tänkte jag.
Slog en signal.
Det ville hon.
Jag fick till och med komma in.
Trots avsaknad av uppfinning.
Eller nystartat bolag.
Hon bjöd på ett glas vatten.
PRV har gott vatten.
Sedan var det dags för WorkShop.
Värt att nämnas är.
Jag såg.
Tomas Brolin från mitt fönster.
Och.
Erik Gadd på lunchen.
Det ni.
Med smör på.
På kvällskvisten.
Träffade jag en vän.
Vi åt Thai-mat.
Sedan letade vi skor.
Till ett bröllop.
Men det var inte det lättaste.
När affärerna var stängda.
Jag gick och lade mig.
Superduper tidigt.
Nio timmars sömn.
Sedan var det mer Work-Shop.
Men allt det roliga.
Har sitt slut.
Det var dags att åka hem.
Ringde en kompis.
Hade en kram kvar.
Tänkte att.
Kanske man hinner ses.
Snabbt innan tåget.
Hon fyllde också år.
34 år.
Men som ni vet.
Ingen ålder.
På en häst.
Väl på centralen.
Titta där.
En gammal klasskompis.
Han fick en kram.
Så berättade jag.
Varför jag målat.
Hela hans kartbok.
Fylld med vass.
Men bara.
I medelhavet.
Där går gränsen.
Min gräns ska man nog säga.
För han slog mig.
Jättehårt med linjalen.
Kan du röra armarna nu?
Undrade han.
Det kunde jag.
Trots det där som hände då.
1985.
Men
Men min kompis.
De sket sig.
Vi hann inte.
Men se så fiffigt.
För i Göteborg.
Väntade hennes syster.
Ett glas vin.
Bara.
Sedan hem.
Snipp snapp snut.

6 kommentarer:

karro sa...

hoppas det blir lite lugnare nu! kram

No-one sa...

Good to have you back!

Miss Upsey Daisy sa...

Karro- Näe!

Alexia-Tack :D

Spader Madame sa...

Ler och tycker det är bra med karaktär, men är det alldeles nödvändigt? Snart ses vi! Har en kram kvar till dig!

Turtlan sa...

Så finurligt Du skriver!

En fin liten berättelse om en resa och ett besök i en annan stad.

Sköt om Dig... hoppas mycket är bättre nu.....?

Miss Upsey Daisy sa...

Spader- Vad bra.

Turtlan- Tack. Det är fortfarande så där men man får låta tiden gå tror jag.