måndag 12 oktober 2009

Discokalaset för minimänniskor.

Discokalas är väldigt intensivt men ack så trevligt. Det är första kalaset som jag har varit på där gästerna ..

Vägrar släppa den rosa gitarren.
Vilket resulterar i att gitarrens ägare börjar gråta.
Eller att en gäst inte vill dansa disco utan sin mamma.
Så hon börjar gråta.
Födeledagsbarnet vill helst att jag ska läsa en bok för honom.
Eller visa kort på Mumin.
En av gästerna vill åka rutchbana själv utan andra gäster.
Det står gäster för nära.
Så hon börjar gråta.
En mindre gäst blir hungrig.
Så han börjar gråta.
En gästs mamma går på toa utan henne.
Så hon börjar gråta.

Och jag då?

Min mamma var inte med. Jag är dessutom inte så mini så jag ägnade mig åt sojakorven och tårtan. Grät inte alls.

8 kommentarer:

Katarina sa...

Ha ha - jag gillar kalas där killarna vill sitta i mitt knä och att vi ska läsa tillsammans. My type of guy, liksom. ;-)

emve sa...

Låter som ett ganska speciellt party!

Miss Upsey Daisy sa...

Katarina- Sant. Kalas när killarna flockas i mitt knä är alltid de bästa kalasen. Och att de inte gråter sedan...

Em- ;-)

Tess sa...

Det var duktigt av dig att inte gråta fastän din mamma inte var med!

;-)

KRAM!

Mrs E (ibland Grefvinnan) sa...

Duktigt av dig att inte gråta :-)

Miss Upsey Daisy sa...

Tess- Jag veeeet! ;-)

Miss E- jaaaaa!

Spader Madame sa...

Kalas med minisar är något slags emotionell bergochdalbana. Eller är det livet i stort? Kanske är livet alltid bäst när mamma är med?

Jaaa, Spader är hos sin mamma och har fått rosa sjalar...Yippie!

Miss Upsey Daisy sa...

Spader- Livet är bäst med mamma!