Vi går från klarhet till klarhet. Dessa problem som kantar min vardag.
Å ni bara - whats up Miss UD!
Det är hälsandet. Det är kramarna och ickerkramarna.
Nyss stod jag i fikarummet tillsammans med storastorchefen. Men även kontorschfen för den andra lanthandeln*. Jag började med att ta i hand och hälsa på storastorchefen. Sedan var stod jag öga mot öga med andra lanthandelskontorchef, vi är i samma ålder, han skulle skicka något på facebook lovade han vid förra konf och tidigare har vi alltid kramat om varandra när vi ses. Men då blir jag plötsligt osäker. Handhälsat på personen innan. Men brukar alltid krama om andra lanthandelschefen på pre chef-tiden och nu sträcks det fram en hand som jag tar tag i.
Men andra sidan av mynter är också kramandet av kollegor man knappt känner. Det tar halva mötestiden att innan man har hunnit med att krama alla. Ibland känner jag att ibland kramar om kollegor som jag nästan inte kan namnet på. Bara för att det går av bara farten. Det känns också lite krystat.
Vill man vidare utveckla det hela kan man gå in på kindpussandet de få gånger jag har träffat mina spanska kollegor men jag tror jag hejdar mig här.......
*lokalkontor
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
10 kommentarer:
Hur hälsa vid alla tillfällen....inte så lätt.Vi tjejer har det problemet dubbelt så ofta som killar. Oavsett vilket kön som ska hälsas på ställer man sig frågan, kram eller inte. Killar behöver bara fråga sig det när de träffar tjejer. Ojämlikt...
I morse blev jag ignorerad av en person som jag hälsade högt och ljudligt på utanför Juniors skola... Den enda orsaken till beteendet som jag kunde komma på låg helt utanför min kontroll...
Litet ont i magen under en stund, men sedan får man bestämma sig för att låta andras problem förbli deras egna...
Det är svårt det där. Jag avskyr halvdana och oengagerade kramar, då tar jag heller i hand. Jag skulle ha tagit i hand på den jag inte känner så väl och kramat den andre som du tycktes känna och kramar annars. Oavsett tidigare tillvägagångssätt på "stora chefen".
Måste vara kul för lillchefen att känna sig som en sell-out...
I min trångsynta värld är det alltid lättare att skaka tass med alla oavsett position eller kön än detta förbannade kramande hitan o ditan. Kramar ger man sina vänner och släktingar. Keep it simple!
Svårt. Jag brukar oftast handhälsa. Men så har jag mina favoriter (som även har mig som favorit) så då blir det hand + kram.
Låter jobbigt att ha en så uttalad kramkultur på jobbet! Förstår att du blir lite stressad. På mitt jobb kramas vi också, men då är det mer om någon fyller år eller varit med om nått jobbigt eller extra kul eller om man ses på stan, men inte så fort man ska ha möte.
Btw: till!
Fröken Upsey, du slår huvudet på spiken varenda inlägg! Har börjat på ett rätt mycket mindre företag än stora koncernen jag jobbade åt förut. Och här kramas det, ohejdat till höger och vänster. Och jag vet aldrig om jag föväntas kramas jag med eller om det är de som jobbat ihop länge .... Bäddat för pinsamma stunder. Men VD:n hade iaf gott rakvatten :D
Vi kramas definitivt inte när vi har möten. När vi hälsar "lättsamt" säger vi ett käckt hallå eller tjena utan att ta i hand, och när vi hälsar ordentligt tar vi i hand.
Men det kanske beror på att vi är en så mansdominerad arbetsplats och inte särskilt fina i kanten eller hur man nu ska uttrycka det...
Fast en del kramar jag, om det är nån jag inte sett på länge och som jag jobbat mycket tillsammans med och tycker hemskt mycket om. Men det beror på hur den personen är.
Svammel svammel...
Jag är inte så kramig av mig, om det inte gäller familj, pojkvän eller vänner jag inte ser varje dag. Jag får utslag när folk ska kramas hela tiden. Jag jobbar ju som konsult på ett ställe och sitter ibland även på "motsvarande stol" på ett annat ställe. När jag konsultar hälsar jag med "hejhej" och pratar nästan dagligen med vissa. Sen ska jag ha möte med dem när jag sitter på "andra stolen" och då tar alla representanter i hand. Det brukar vi lösa genom att säga skämtsamt att "vi hälsar väl fint idag när det är så seriöst". Fast det känns inte så seriöst att hoppa mellan stolar....
Jisses...här dundrar det inlägg! Jag hinner inte meeed!
Men jag håller med om att det där kramandet kan bli lite jobbigt o kännas välllldigt onödigt ibland...
Fan så du har börjat stava dåligt!
Har du ingen korrläsare?
;)
Alla- Det är svårt med hur man ska hälsa på folk. Är man många på ett möte och man ska gå runt och kram om alla kan det kännas konstigt. Jag har tom varit med om att en linjechef trott att jag varit sur på honom för att jag inte kramade om honom vid ett möte.
Jag tycker det är svårt för jag vill inte trampa snett helt enkelt.
Skicka en kommentar