One Night in Göteborg.

Ibland brukar B och jag titta på varandra och muttra något om att vi börjar bli som småbarnsföräldrar. Utan småbarn. Med katter. Eftersom vi numera är luttrade in och utkastare av katter sköter vi det med endast reptilhjärnan igång. Därför har vi lite lucköppning vissa mornar. Nu kanske den uppmärksamme läsaren tänker att man bara kan kasta ut katterna och sova vidare. Tyvärr lever Gul i den tron att han en vacker dag kommer kunna gräva sig både in och ut. Detta kan appliceras på transportburar och på dörren mellan sovrum/vardagsrum samt även altandörren. Men det mest glimrande är att man kan gräva sig in genom fönstret jamande något som förmodligen betyder släpp-in-mig-för-i-helvete. Nytt för natten var att jag hörde att Gul lekte med något i vardagsrummet. Jag har lärt mig att oftast är det något som Gul hittat ute. Det var en mus. En död sådan.

-Morr sade Gul.
-Suck sade jag.
- Nu får du och din vän gå ut sade jag och bar Gul med mus i munnen till altandörren och sade adjö för en stund.

Gick tillbaka till sovrummet och frågade den numera vakna B ifall han månne öppnat porten för Gul och Guls vän. B svarar att utan glasögon/linser skulle han kunna släppa in Gul bärandes på en kanin.