Jag vågade aldrig ha på mig snoppglasögonen. Inte ens markiserna och jag hade på mig de guldiga i mindre än fem minuter. När jag kom skyllde jag på alkoholen att de saknades. Under kvällens lopp tänkte jag att det nog skulle kännas när det var dags. Men det var aldrig dags.
Och jag bangade.
Det gör mig ledsen. För nu känner jag mig ohyggligt tråkig. Och ja. Jag vet att det inte sitter i ett par grotesk fula snoppglasögon hurvida en människa är rolig eller ej. Men det stör mig att jag valde att inte bjuda på mig själv utan gled runt i ingenmansland med ett par glasögon som faktiskt skulle användas av kreti och pleti på stadens gator.
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
15 kommentarer:
Du ska inte vara ledsen för det, det är tanken som räknas trots allt! Du är ju dessutom färgglad och bjuder på dig själv i vanliga fall, jag menar... det är inte alla som får ett "skälls/fulord" som smeknamn pga sin pojkvän och en mössa!
Jag hade också bangat snoppglasögonen :) Men de blinkande var ju kalasfina. markiserna hade säkert kunna funka. Nästa gång.
Nästa gång, nästa gång. Hellre ångra det man gjorde än det man inte gjorde.
Äh...kom igen. Du e ju tuff, vem var det som dök i vulkanerna på Costa Rica då? :)
Du är cool ändå - du kanske kan ha snoppglasögonen när vi fikar nästa gång?
Alla kan ju inte vara lika roliga som jag. Någon måste ju vara tråkigast också :-P
Det känns dock som alkohol och snoppglasögon hör ihop ;D
kram kram
Du hade ju ambitionen i alla fall *L*. Sen kan vi ju alla svikta ibland.
det kommer fler tillfällen att använda snoppglasögon, var så säker!
(Jag tycker om dig i alla fall.)
(Dessutom tycker jag fortfarande inte att snoppar är snygga och jag är säker på att du var skitsnygg utan dom!)
Synd att du känner dig tråkig.. :( Men känner jag dig rätt så glänste du själv, utan glasögon! :) En del behöver rekvisita för att vara skojiga, du är inte en av dem :) Kram!
Du är INTE tråkigast i världen. Så det så.
Alla- tack för snälla saker. Blev bara så besviken på mig som inte spexade till saker som jag hade tänkt mig. Det är så sällan man har chansen och så kände jag mig bara stel och tråkig. Det är kul att klä upp sig men det är också kul att klä UT sig. Kanske ska ha lite lägre ambitioner nästa gång helt enkelt.
kram
För några år sedan var jag på semester med dåvarande pojkvännen i Turkiet. Alla vågade dyka från fyra-fem-meters-klippan, utom jag.
Det blev tävling mellan danskar och svenskar och alla, även gamla tanter på 80 år, dök rakt ner i kristallklara vattnet där stenar skymtade under ytan (det var flera meter till stenskravlet) och jag stod där och tvekade och vågade inte.
"Men gör det nu!" ropade pojkvännen som låg i vattnet.
Och jag tänkte att hans f.d. fru säkert hade vågat.
Men inte jag, inte.
Jag skämdes så jag ville bara försvinna .., tills en ung kvinna från Köpenhamn som låg på en solstol intill sa att ... "du, det har inte med mod att göra om du dyker här eller inte .., mod är också att inte våga ..., att sticka ut på det viset ... . "
Så var det.
Elisabeth- Ibland är det mod att inte våga. Det är väl när man sätter kraven på sig själv. Bättre att inte förvänta sig saker av sig själv. Ta det mer som det kommer helt enkelt.
Skicka en kommentar