Ohmygod.
Ännu ett problem av dignitet.
Det är det här med dörrar.
Scenariot är följande. Jag går mot dörren. (!!!!). Jag öppnar dörren. Jag vänder mig om och kollar bakåt. Där kommer för mig en helt främmande människa som också ska använda sig av ovan nämnda dörr. Nu kommer det trixiga. Om jag stannar till och håller upp dörren kommer ovan nämda människa att få springa för att inte låta mig vänta medans jag håller upp dörren. Om jag istället släpper dörren kommer den förmodligen slå igen mitt för näsan på ovan nämnda person. Ytterst oartigt. Men även oartigt att stressa någon till språngmarsch.
Sådär. Men livet ska väl inte vara enkelt heller.
Fredagsfrågor
1 dag sedan
13 kommentarer:
Jag brukar hålla upp dörren och le lite för att visa att jag har all tid i världen. Och nåde den då som inet säger tack.
Johanna- Jag brukar också hålla upp dörren ochle men då brukar personen i fråga springa med kassar och allt... Så brukar jag också le. Det är trevlig. :-)
Känner igen bekymret (fatta vilka i-landsproblem vi har). Är de långt borta = springa så brukar jag inte låtsas se dem. Har de kassar och grejor, ja då måste man ju vänta och hålla upp dörren. Sen kan man ju köra en tredje variant. Gå igenom dörren och liksom puffa upp den en extra gång när man passerat.
Men herregud vilken utläggning det här blev nu då ....
På vägen ner i garaget på mitt jobb går man igenom fyra dörrar. Visst, den första dörren är okej, då kan man låta den andra springa eller springa själv, men sen kommer nästa problem: Hur nära den personen kan man gå sen? Man vill ju inte ligga i hasorna? Sen kommer nästa problem; Om jag blir insläppt genom första dörren och därmed kommer igenom först, måste jag då hålla upp nästa dörr för den andre, även om jag har bråttom och går JÄTTEsnabbt? Som sagt: I-landsproblem...
Mkt bra att du tog upp detta mycket högrpioriterade problem som absolut är av hösta dignitet!
Pillade med en nyckel som på något sätt skulle sitta fast i en nyckelring nyss när jag slutade jobbet och självklart råkar jag slänga igen/släppa dörren rakt i ansiktet på en vacker kvinna som skulle ut just efter mig.
Och jag som vill vara en gentleman.. inte bra för min image..
Jag ful bloggar och vill bara ge dig en jøtte kram!!
jag håller uppe dörrarna..i regel är jag ändå på väg till jobbet och då har jag all tid i världen..
Camilla- visst är det ett bekymmer? Vilket hårt liv vi har egentligen. Jag vill ju bara vara artig ju. :-)
Jo- vi har två dörrar på jobbet och öppnar någon den försa brukar jag springa före och öppna den andra....
Catnap- dörrar i ansiktet på andra är aldrig trevlig men fasiken.. ibland blir det bara så... Eller om hon kanske gick hem och grät? Vad vet jag ;-)
Loppis- vad söt du är.. vi får höras till veckan.
Jerk- good point!
hehe, I know.
Anne- ibland är livet för krångligt. ;-)
Jag brukar ha sånt flyt att andra håller upp dörrar för mig!
Och vet du...det finns en underbar grupp som heter The Doors...med eller utan The...minns inte!
Livet har onekligen sina svåra stunder!
Stella- Det har jag med.. och ibland håller jag upp..
Evalinn- Livet är upp och ner..
Skicka en kommentar