Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
tisdag 8 april 2008
Vad gör man?
På vägen till jobbet mötte jag en tjej som var ute och gjorde lite powerwalking. Till saken hör att henns vader och lår var lika smala. Jag fick en glimt av hennes kantiga ansikte men resten av kroppen var dolt i en enorm jacka. Det gjorde ont i mig när jag såg henne pinna i ett högt tempo för att sedan försvinna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Ja, fy f-n! Vad gör man? Om jag vetat då vad jag vetat idag ang. hur skönt det är att inte bry sig så mkt...hade jag kanske varit fullt friskochkry idag.
Smartasmia- Jag förstår att det inte är så lätt när man väl har hamnat i där.
Det är så svårt att skiva en bra kommentar på ett inlägg i en blogg.
stor kram A.
Dina kommentarer funkar hur bra som helst:-) Och det är ett bra sundhetstecken när man reagerar på sånt. Kram tillbaka:-)
Smartasmia- jag skulle vilja skriva MER .. mer i ord och mer i innehåll. Det känns som ett för viktigt ämne att bara "dansa förbi".
Hoppas att vi kan träffas när jag besöker huvudstaden nästa gång.
kram
En dejt är spikad för länge sen:-) Och vem vet...det finns ju flera stycken anledningar för mig att dra till Gbg framöver!
Smartasmia- vad roligt. Då ses vi ju på något vis framöver. :-)
Jag har skrivit så mycket, men raderar hela tiden. Visst är det ett ämne som förtjänar lite mer än tja, en kommentar på en blogg.
Jag blir också enormt tagen när jag ser ngn som är såpass illa däran. (har t.o.m. sett pojkar i tonåren...)
Vet i fåglarna hur hemkunskapen funkar i dagens skolor, men där borde de ju kunna avhandla näringsriktighet och vad som händer med hjärnan, först och främst, vid svält.
Så sorgligt så sorgligt är det, absolut.
Men man skall komma ihåg att det är ett problem som går att få bukt på! det måste man komma ihåg!
Med det menat, om man har ngn i sin närhet som man är bekymrad över, så gåååår det att få bukt med det! Alltid en tröst, hoppas jag.
Risken är ju att hon försvinner på riktigt och det gör ju faktiskt lite ont i en när man ser vad de inte ser hos sig själva!
För jag antar att du pratar anorexia?
Blygisen- man kan inte heller bara hoppa på en främmande människa och säga att hon ser sjuk ut... samtidigt så hoppas man ju att det finns människor som bryr sig om henne? Men hur vet man det?
Stella- Hon hade det den där tjejen. Det måste vara så. Hon var onaturligt smala och att hon dessutom gick sin powerwalk snabbt på morgonen gjorde inte det hela bättre....
Jag är verkligen glad att jag inte är 16 nu, utan över trettio och har insett att livet är så mycket mer än utseende. Det är nog faktiskt jobbigare att vara tonåring idag än det var på Starlets tid. Visst, jag kan ha viktnoja, men inte så pass att det tar över livet. Stackare, hoppas att hon har någon som bryr sig!
Jo- Hoppas jag med. Det var ingen vacker syn.
... det är så himla sorgligt när man ser människor som är fast i någons grepp. i kampen om den "perfekta kroppen" som går för långt. alldeles för långt.
det är förjävligt rent ut sagt.
Skicka en kommentar