Måndagmorgon.

Imorse gick jag upp extra tidigt. Ämnade nämligen att gå en annan väg till jobbet för att dra med lite kartonger till pappersåtervinningen. Stegade iväg efter att ha arrangerat alla kartonger så att det gick att bära. Väl framme vid återvinningen ser jag att jag inte är ensam. Tre bistra renhållningsarbetare håller nämligen på att fota den röran som är utanför holkarna. Folk har nämligen lagt sina kartonger på marken eftersom det varit fullt. De gav mig en ilsken blick och jag vände på klacken. Därav stod jag för valmöjligheterna.

1. Gå till den andra återvinningen som ligger förbi lägenheten åt andra hållet.
2. Ta med kartongerna till jobbet och lägga i vår återvinning.
3. Gå hem med skiten igen.

Valde trean och stod då mellan valet att lägga kartongerna.

1. På baksidan.
2. Utanför vår dörr- dock ser det inte så snyggt ut.
3. Lägga in det i hallen.

Valde åter igen trean. Larmade av. Larmade nästan av. Skillnaden mellan att larma av och larma nästan av är att larmet går vid nästan.

Och det gjorde det. Med råge.

Securitas svarar inte vid första signalen. Inte vid andra heller. Men vid tredje. Man kan ju säga så här. Med ett larm tjutande är det rätt viktigt att komma i kontakt med dem som kan stänga av skiten och det snabbt.

Sedan började jag gråta av ilska att jag bara krånglat runt hela morgonen.

Och nu är jag på jobbet.