Miss Upsey Daisy: Sorg.

torsdag 21 januari 2010

Sorg.

Genom två andra bloggar jag följer hamnade jag till slut här.

13 kommentarer:

Helena sa...: Smärta...och den kommer att sitta i länge. Familjen är dock vid gott mod och kommer att resa sig. Tack för uppmärksamheten - jag vet att det värmer dem.
Kram; 21 januari 2010 kl. 10:21
Padmé Amidala sa...: Tårarna rinner fortfarande nerför mina kinder.; 21 januari 2010 kl. 11:22
Miss Upsey Daisy sa...: Helena- Jag blev tagen..
PA- Jag vet...; 21 januari 2010 kl. 13:18
Peter Madison sa...: Mmm...det är i såna här läsningar man ska ta tillvara glädjen i allt det man har och får vara med om för plötsligt kan allt bara ryckas ifrån en...; 21 januari 2010 kl. 13:18
Annie - PD sa...: Otroligt sorgligt :( Ett ansikte bakom rubrikerna berör mycket...; 21 januari 2010 kl. 14:02
Speja sa...: Allt annat känns yttigt och pyttigt i jämförelse med en sådan sorg.; 21 januari 2010 kl. 14:21
LabHäxan sa...: Usch!! Helt plötsligt förstår man vad det är som är viktigt i livet.. när man råkar ut för något sådant, dyrköpt erfarenhet.; 21 januari 2010 kl. 15:04
J sa...: Så ofantligt sorgligt.; 21 januari 2010 kl. 18:54
karro sa...: Så fruktansvärt sorgligt...; 21 januari 2010 kl. 22:02
mulepul sa...: tack för länken, även om tårarna rinner nu...; 21 januari 2010 kl. 22:06
Ting sa...: Det är fruktansvärt.; 22 januari 2010 kl. 05:29
anna sa...: åh gode gud. sitter här med min ett-och-ett-halvt-åring i knät och gråter. varför får sådant hända?; 22 januari 2010 kl. 07:33
Miss Upsey Daisy sa...: Peter- Det blir så. Men ska det behöva hända saker.?
AnniePD- Ja. Ibland glömmer man det.. att det är "på riktigt"
Speja- Ja. Man ska inte klaga.
LH- Exakt.
Hanton- Blanka ögon på kontoret..
Karro- :-(
Mulepul- Ja. Det berör..
Ting- :-(
Fru A- Säg.. jag vet inte..; 22 januari 2010 kl. 14:26

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)