Mina kollegor tycker alltid att jag är lite konstig de dagar jag morgontränar. Jag vet att det har yttrats ord som går du på droger eller och näe, nu vill jag också prata. Jag har aldrig fattat vad de menade riktigt förrän nu. När den femtiotolfte kollegan vi är visserligen bara tio men ändå sticker in huvudet och undrar vad Fallskärmsjägaren är börjar jag lacka ur lite.
- Det kan jag berätta för dig, men då måste du först komma till nivå tre, döda draken, hitta nyckeln och rädda prinsessan. Sedan kan jag berätta var Fallskärmsjägaren är.
Ibland är jag bara tacksam över att mina kollegor låter mig leva.
Jag har aldrig fått en pärm i huvudet, bara en sådan sak.
Tillbaka till livet
4 dagar sedan
3 kommentarer:
Ingen pärm i huvudet måste väl ändå ses som framgång?
Ha ha ha .... ja man får vara tacksam så länge inte pärmarna flyger runt huvudet! :-)
PA- Aldrig hänt! ;-)
Londongirl-Jag menar det. :D
Skicka en kommentar