Jag har lite tavlor på en hylla på mitt kontor. Ibland river jag ner dem. Rätt ofta tydligen. Fallskärmajägaren har några åsikter.
- Hoppsan!
- Miss UD, vad gör du? Försöker du komma in till mig så använd dörren som alla andra! Det var så arkitekten tänkte.
- Dessa tavlor, så ostadiga. Ibland råkar jag riva ner dem förstår du.
- Ibland? Det var samma sak igår med. Då tänkte jag, nu är hon på väg genom väggen igen.Du kan väl spika upp dem? Spika som med hammare och så. Hur ställer du dig till det?
- Du! Vet du vad som är skillanden mellan ditt och mitt rum?
- Det var en vägg. Men man undrar ju?
- Jaja, här inne bestämmer jag iallafall. Nu tror jag vårt samtal är slut. Hejdå.
Tillbaka till livet
4 dagar sedan
6 kommentarer:
han kan vara lugn...det är när du börjar ha en sked på rummet som han ska oroa sig. Det har jag sett på såna där fängelsefilmer.
Det är bra. Folk ska veta sina gränser. En vägg/rum är definitivt en sådan.
Aidaho- Här finns inga skedar.
Alexia- Jag vet. Vill jag riva lite saker här inne kan jag ju göra det såklart!
Om du vill ha större kontorsrum tror jag att du måste vara lite tydligare än att riva ner tavlorna lite bullersamt sådär.
Jag sitter i kontorslandskap så jag försöker prata sådär irriterande högljutt i telefon. Men ännu är det ingen som förstått och börjat bygga upp väggar runt mig.
Om jag hade haft eget rum hade jag kastat grejer på golvet jämt, bara för att jag kunde. Nu blir rumskollegan sådär lagom glad de gånger pappren yr över hela rummet och lagböckerna viner kring öronen på henne.
Katarina- Det är bara att kämpa på!
Hanton- Så petig kollega ;-)
Skicka en kommentar