söndagen den 31:e maj 2009

Köksstatus.

En kastull och noll stekpannor.

Houston We Have A Problem.

De tu är återförenade.

Jag och mitt älskade Internet. Min andra kärlek Den Fasta Telefonen är lite mer svårflörtad. Trodde att han skulle hänga på automatiskt men se kärlek är kan vara tricky som ni alla vet.

fredagen den 29:e maj 2009

Imorgon flytt & köp av stolar + säng.

James har många stolar. Han behöver inte följa med till IKEA:

Mister man en står det tusen åter.

Skämtar man om grannar som lyssnar när man pratar bebisspråk och nästan blir tvingad att döda dem är det lätt att man nästan kör över en ny granne när man pratar i mobil med Fallskärmsjägaren under flyttbestyren. Man kan säga att det är mer eller mindre som naturen sätt att inte låta en art föröka sig mer än någon annan.

Evil Boxes.

Kommer ni ihåg mig? Hon som bara flyttar och bloggar. Hon. Nu undrar hon ifall det är normalt att få benen fulla med blåmärken när man flyttar? Viktiga saker man inte kan lämna åt slumpen.

torsdagen den 28:e maj 2009

Ja, jag packar - det sade jag ju.

Men innan jag åker iväg med den där ondskefulla högen i hallen tänkte jag bara berätta vad jag har gjort idag. Dels har jag beställt boende för en grej i Stockholm och fick rum superduperfina hotellet på Söder. Jag har bott där en gång tidigare med en kollega och vi höll inte på att ta oss ur hissen, dessutom har de japansk frukost och som jag har klurat på vad det är. Äntligen kan jag få klarhet i det hela. Annars har jag hängt på en advokatbyrå en halv eftermiddag och de hade en kaninlampa. Kaninlampa? Gick genast fram och fingrade på den men den gick inte att tända. Min kollega trodde den var fin när det var mörkt. Men så länge fick vi inte stanna.

Och nu kör jag lådor. Fulparkerar gör jag med.

Have to.


Ses om en strax!

onsdagen den 27:e maj 2009

Någon.

Någon har varit på IKEA. Någon får se till att betala sina räkningar innan pengarna tar slut. Någon verkar blogga istället.

Not looking good.

Efter fyra flyttkartonger körda inser jag att det här med kartonger & bära inte är min kopp te. Speciellt inte när man får fulparkera och springa in mer kartonger innehållande fotoalbum & böcker. Någon var lite ivrig och packade lite väl mycket. Sedan får någon bära och då tyckte någon att någon inte tänkte längre än näsan räckte.

tisdagen den 26:e maj 2009

Dagens To Do List.

  • Hemförsäkring check
  • ComHem- bara femtio före i kön så jävla långt från check som finns. check
  • Adressändring- inte heller nära.. hata adressändring.

Puttenutte.

Pratar ni också med fånig röst med era djur? Och kallar dem för fåniga namn?Det gjorde jag också för tio sekunder sedan. Det var innan jag såg att det stod en granne på baksidan två meter bort.

Synd. Nu måste jag döda henne.

måndagen den 25:e maj 2009

Vi behöver en glad sång.

Håll till godo.

Burn Baby Burn.

Saker som kan ligga på vägbanan och brinna så att man får åka en omväg. Motorcyklar. Saker som kan vara minst lika farliga som brinnande motorcyklar är när man försöker fota med mobilen medans man kör. För bloggen gott folk för bloggen.

Borde man inte?

Läser ni mycket böcker på engelska eller andra språk? Jag borde verkligen göra det. Ren lättja är vad det är. *tar mig i örat*

Den nya lägenheten- fyra minuter bort.

Min närmaste vän/granne är fotograf.

söndagen den 24:e maj 2009

Veckan från helvetet.

Dela möbler & börja flytta.

Jag vill bara snabbspola förbi.

Partyt som försvann.

För första gången på flera år har jag inte lagt fingrarna i kors för att arrangera någon vårfest på jobbet. Det verkar inte som någon annan heller tänker ta tag i saken. Well, jag tänkte inte heller gå så det är sak samma. Bara en tanke.

Note to Self.

Om man renoverar med andra, kommunicera då ifall det är dörren eller dörrkarmen som ska målas. Amen.

lördagen den 23:e maj 2009

Henrik på ettan- as we speak!


Humor. Finns det något sexigare?

Femte juni.


Ynka två veckor kvar.

Min nya grej.

Jag brukar alltid hävda att jag ser snäll ut. Ofarligt kanske är ordet vi söker. Pensionärer brukar småprata med mig, turister tror att jag vet vägen ( vilket jag sällan gör men jag försöker alltid att hjälpa till) men nu kan jag adda lite mer på listan.

Möhippor/ Svensexor.

Min nya grej.

Innan göteborgsvarvet köpte jag en kexchoklad av en blivande brud. Hon var söt och behövde pengar till kläder för hon skulle springa. Imorse sprang jag på en blivande man. Dock utan sina vänner men med en glittrig peruk och lite annat icke ordinär klädsel. Han sålde frukostar iallafall. De kostade en tjuga. Du ser rätt hungrig ut konstaterade han och prutade till elva kronor för det var allt jag hade. Innan jag hoppade på vagnen ville han ha ett råd för ett lyckat äktenskap. Mon dieu tänkte jag . Gud har verkligen humor. Inget snack om saken.

torsdagen den 21:e maj 2009

Vitt.

Jag har målat vitt hela dagen och trots att jag står där och målar i min hyresrätt är det ändå skrämmande surrialistiskt att jag ska flytta in där. Flytta in där? Jag bor ju redan någonstans.

Min dag.

Dags att packa ihop sig och åka mot den nya lägenheten. Förbereda för målning innan första vännen dyker upp. Det dyker upp ytterligare två under dagen så jag hoppas att vi ska hinna med lite. Ikväll kommer mina föräldrar också, ännu mer hjälp att måla.


Well. Dags att gå ner i källaren och leta efter lämpliga målarkläder.

onsdagen den 20:e maj 2009

Därför.

Jag gillar Moby.

Presentkort? Skulle inte tro det.

Min bästa vän flyttar sin restresa med sin familj en vecka framåt för att kunna hjälpa mig att flytta nästa helg. Om det inte vore för att hon redan har två barn ( och jag misstänker att hon är rätt nöjd med det) funderar jag på om inte min förstfödde vore en lämplig gåva.

Balansgång.

Hela dagen på kontoret skämtades det om gårdagens happening. Fallskärmsjägaren är tillbaka och det är alltid roligt att ses. G:a chefen berättar om när Miss UD ringde och skällde ut honom när han själv också var inlarmad. Alla som var inne på kontoret gick på gemensamhetslunch och det diskuterades om alla båtar som skulle i sjön. På lunchen sprang jag iväg på uppdrag av Smartasmia för att leta upp några toppenfina klänningar som var på utförsäljning. Tyvärr var de slut men jag hittade en fin supersized tisha till mig från en för mig ny desinger. När dagen är slut och jag vinkar hej då till min kollega tittar hon på mig kramar om mig och säger " Men hur mår du Miss UD".

Då kommer tårarna. Fem timmar senare väntar jag fortfarande på att de ska sluta trilla ner för mina kinder.

tisdagen den 19:e maj 2009

Gott folk.

Vad ska ni göra i sommar?

UPDATE: Vad jag ska göra? pimpalägenhet. kattunge.besök x2 . dalarna. tågluff. sommarstuga. madonna.wayoutwest (?).london.

Varför det är dumt att jobba över.

Vad gör man om man plötsligt tittar ut från sitt rum och inser att kontoret är nedsläckt vilket betyder att siste man har gått och man är inlarmad. Först får man panik. Sedan ringer man Fallskärmsjägaren som inte befinner sig på kontoret.

-Hej-du-det-här-är-miss-ud-och-jag-har-ett-problem.JAGÄRINLARMAD!
-Hoppsan, men då får du ringa larmtjänst och berätta.
-Jag gillar inte att var inlarmad alls. Det är obehagligt.

Man lägger på. Sedan tänker man elak tankar om G:a Chefen för man tror att det är HAN som ställt till det. Så man ringer honom. Och blir förvånad.

-Hej det är miss UD! Du har larmat in mig!
-Du, jag sitter i telekonf på kontoret.
-Är du kvar? Hur länge till ska du sitta där för om jag går och larmar så blir du varse.
-En kvart till. Häng kvar så ringer jag dig. Stanna på rummet.

Uttråkad och ringer Fallskärmsjägaren igen. Han sitter i en bil så jag tycker mig kunna ringa.

-Hej Fallskärmsjägaren! Nu är det jag och G:a chefen som är inlarmade ihop.
-Där ser man. Vem har larmat in er då?
-Vet inte, kanske direktören? Men du .. nu tänds lampan igen. Jag vågar mig ut i korridoren.
-Lycka till Miss UD!

Smyger ut i korridoren och hittar direktören.

- Vet du vad direktören! Jag trodde jag var inlarmad för lampan i korridoren var släckt.
- Det var du. Jag var precis ute och rökte och någon hade larmat så jag larmade av...
- Hoppsan...!

Knackar på hos G:a Chefen och vinkar där har sitter i telefon... Är precis på väg ut när jag inser.. tar upp telefonen i och ringer..

- Hej Fallskärmsjägaren! Det är jag igen, gissa vem som hade larmat in oss..

Det gick vägen.

Nycklarna ligger i min väska. Hyresvärden betalar färgen. Jag, mamma, pappa och gästspelande kompis målar hela långhelgen. 46 kvadrat och en liten tvåa. Balkong i västerläge. Lugnt område.

Ge mig en räkmacka att glida fram på.

Möte med hyresvärd klockan 9.30.

måndagen den 18:e maj 2009

Nämen titta, är det inte en obstinat tonåring som gästbloggar. Kan ingen ta bort henne?


Om man själv tycker att livet inte är en dans på rosor kan man alltid gå och lägga sig och läsa om en kille som sitter fängslad i Bolivia. Det verkar det inte rocka så fett. Eller så kan man stoppa ena foten i en spann med iskallt vatten och den andra i en spann med kokade vatten. Då ska man ju ha det rätt så lagom. Ironi är en konstform, ibland är jag osäker på om jag behärskar den bara...

Dessa Facebooktester...

Så mycket tid kommer jag aldrig att ha att jag känner någon slags nyfikenhet att ta reda på vilken glass jag är eller vem i Robinson 2009 jag är mest lik...

Mycket nu.

I det allmänna virrvarret försöker jag organisera en flytt. Inget är dock spikat med kontrakt osv utan jag vet mer imorgon. Det är iallafall skönt att det finns vänner omkring en som erbjuder hjälp när vänster och höger hjärnhalva dansar salsa med varandra. Men som det ser ut nu hoppas jag på flytt nästa helg. *Ta i trä*

söndagen den 17:e maj 2009

Fem tishor är fler än fyra elefanter.


Fikade med Karro, Miss E och Miss KYD. Studsade in på Monki och plötsligt kom känslan över mig att jag var värd en (flera) presenter för fullgjort gbg-varv. Tänk svart kavaj och tisha. Tänk att det här inte är en modeblogg men att hon gör så gott hon kan.

Så här i efterhand...

Låt oss säga att man inte tränat så intensivt det senaste två månaderna då man dels varit på semester och precis efter semestern hamnat i en högst ofrivillig dumpa-miss-ud process. Låt oss sedan säga att man efter att ha blivit dumpad hade svårt att både äta & sova normalt och att det tog ända till två dagar innan loppet innan det vände till det normala igen. Låt oss säga att man struntar i det och ändå ger sig och springer över två mil på asfalt. Till sist glömmer man bort att stretcha också.

...så det är med andra ord inte så konstigt att jag ligger i sängen och hyser en viss oro för att stiga upp och ta de första stapplande stegen mot badrummet.

lördagen den 16:e maj 2009

Jaha, här sitter jag och suddar bort ögonen.


Sitter och äter upp fina hälsa-på-presenterna från Loppanlej och Spader samtidigt som jag lite lustfyllt kliar ut mina ögon och förbannar tidigare kommentar i veckan som löd något i stil med
" tänk vad konstigt för förra året reagerade jag på pollen och i år har jag inte kännt något.. tänk vad knasigt".

Trött i benen.


Idag sprang jag och 50 000 andra göteborgsvarvet. Jag blev omsprungen av både spindelmannen och en man i blommig kjol & nätbrynja. Bästa vännen mötte upp med två saltgurkor längs vägen, en tradition sedan förra året och här för att stanna. Pizza i magen och soffläge för kvällen. Stordåd blir en annan dag.

fredagen den 15:e maj 2009

Run Forrest Run.

Någon annan i församlingen som ska springa göteborgsvarvet imorgon?

Christian the Lion.

Den där fluffiga vita grejen i inlägget nedan är rätt stor. Saga väger tre kilo och är nio månader. Han väger 1,2 kilo och är åtta veckor. Jag undrar om jag kommer att föda en isbjörn vid min barm. Roadtip-kompisen är inne lite på samma tänk.

- Förstår du verkligen Miss UD att den där katten blir stor?
- Jajamen, men jag tänkte att jag slänger in en fläskkotlett varje gång jag kommer hem och så väntar jag en halvtimme tills han har ätit upp. Sedan går jag in i lägenheten.
- Men tänk när han springer runt i lägenheten? Tänk på Saga!
- Hon klarar sig men jag är mer orolig för sättningar i fastigheten.
- Och den katten vill du ändå ha?
- Jadå. Den ska jag ha.

torsdagen den 14:e maj 2009

Roadtrip- den rafflande upplösningen.


Åkte iväg med en kompis för att titta på kattungar. Den här killen och jag har kanske har en grej på gång. Det lutar åt det faktiskt. I sådant fall flyttar han hem till mig i mitten av juni. Då ska jag om allt faller på plats vara bortflyttad. Men återkommer med besked när kontrakt är skrivet. Håll tummarna för det är en skänk från ovan.

Hjälp jag är med i en japansk tvshow..


Jag har bara sett max tio minuter av det här programmet, ändå tror jag att jag kan säga att det är det värsta skit jag någonsin sett. Tur att du är så bra Miss UD som min pappa brukar säga. Och det är jag beredd att hålla med om. Just där tror jag att vi tappade den röda tråden.

Dagens födelsedagsbarn.

Finaste Loppanlej fyller år idag. Hoppa in och gratta vettja!

Göteborg idag.

..och det var spännande att passera Brunnsparken på lunchen. Ridande poliser, demonstranter och sverigedemokrater. Konstigt att GP inte uppdaterar..

UPDATE. Jo nu då.

En enda stor familj.

Vi är ju väldigt få på kontoret så det är klart att det blir personligt. Jag kan nog när jag tänker efter namnet på allas respektive, barn, sommarställen. Jag vet vilka bilar alla kör. Jag lånat/lånat ut saker till nästan alla. Under en normal arbetsdag brukar de flesta komma in till mig och säga några ord. Jag är den enda som har kontakt med alla som har slutat.

Igår slog det mig. G:a chefen gick och klippte sig och jag insåg att jag kan namnet på hans frisör dock inte på min egen. Gulligt eller bara sjukt? Jag känner mig lite osäker faktiskt.

onsdagen den 13:e maj 2009

Verkar trött nu.

Tog beslutet som sjuåring att Hulken var läskigt (redan innan jag sett men de stora pojkarna på gården pratade om det och det räckte). Trettiofyraåringen i mig anser att Hulken som film inte är värt att stanna uppe för och styr därför mot sängen. Projekt lägga-sig-i-tid samt projekt somna-i-tid slår följe.

En vecka sedan II.

Man kanske också börjar bli hungrig i samma veva som man blir trött? Måste-äta är inte lika trivsamt som njuta-äta. Ifall någon undrade. Tröst-pralinerna jag fick av en vän fungerar iallafall.


Nå kroppen. När du är redo så är jag det. Säg bara till så.

En vecka sedan.

Min kropp borde snart tycka att sova vore en pigg idé. Fyra timmar per natt känns lite knapert. Men så länge jag envisas med att somna vid midnatt och vakna vid fyrasnåret är det väl det som gäller. Låter det vara tills vidare. Not much to do.

tisdagen den 12:e maj 2009

Edie.



Jag hade precis lärt mig att gilla henne. Satan i gatan. Ta Ta Edie.

Slump?

I måndags hade jag lite praliner på kontoret. Bjöd några kollegor och när Fallskärmsjägaren sträckte fram handen frågade jag lite klämkäckt så ifall han ville följa med tant till skogen? Sedan dess står han inte att finna och det står kurs på hans dörr.

En cliffhanger till er alla.

Finns det ju gott om i mitt liv. Hela min tillvaro är just nu en lång rad av väntan på olika besked hit och dit. Det är därför jag på torsdag ska göra en helt fullständigt ologisk roadtrip. Bara för ni ska få veta hur det är får ni också vänta en stund.

Som ett twitterinlägg.

Köpte ekologisk tygpåse på MQ. Sjukt nöjd.

måndagen den 11:e maj 2009

Saker jag inte tänkt på.

På lördag är det göteborgsvarvet.

Well. Vi tränade inte i år heller.

Rädslor.

Många. Både stora och små. Men att bli bitter ligger högt upp på listan. Jag står farligt nära kanten. Det känns inte bra. Inte alls.

söndagen den 10:e maj 2009

Nu då.

Vad skriver man nu? Jag vet ärligt talat inte. Det är inte så enkelt att hitta vardagshändelser presenterade med fina snören, vackert presentpapper, chokladfläckar och en stor portion självironi. En blogg byggd på vardagshändelser där vardagshändelserna numera består största delen av tårar, det rockar inte så fett. Men jag rockar inte så fett de här dagarna heller. De flesta av mina drömmar dog i onsdags. Mitt i ett känslomässigt avgrundshål tvingas man dessutom till att lösa en uppsjö av praktiska saker. Det fungerar inte heller att dra täcket över huvudet och blåsa bort det onda. Jag försökte.

fredagen den 8:e maj 2009

Vännerna.

Ni frågar om de finns där.


Hela tiden. Varje dag kollar de hur jag mår. De lämnar barnen hemma och tar med choklad och lyssnar. De kramar mig när jag gråter. De gråter när jag gråter. De ringer från jobbet. Mellan möten. De har ett oändligt tålamod. De lämnar alla nummer som de kan bli nådda på. De som inte bor här ringer. Värmland. Dalarna. Stockholm. Norge. Finland. De erbjuder boende. Kattvakt tills mitt liv landat. Komma-bort helger. Flytthjälp. Vad-som-helst-hjälp. Friheten att ringa när jag vill. De säger så snälla saker till mig att jag gråter. När jag säger fel saker leder de mig tillbaka igen, fastän jag inte är speciellt snäll. På jobbet får jag sitta med stängd dörr, bortkopplad telefon och out-of-office på mailen. Brådskande fall delas ut bland kollegor. Fina fantastiska bloggare (vissa har jag träffat flera gånger, andra bara en gång och någon inte alls,)skriver fina inlägg, bjuder hem mig. Mailar och tröstar.



De stöttar mig när jag faller och även om det vinglar rejält låter de mig inte ramla ända ner Det är därför jag står upp. De är mitt sociala skyddsnät. De är allt. Verkligen allt.

Han slutade att älska.

4 år
1 månad
6 dagar

Finito.

Det gör ont.

torsdagen den 7:e maj 2009

Några dagar.

Om ni ger mig några dagar ska jag berätta.

...

..och ändå har det bara börjat. Det värsta återstår.

...

Har ni någonsin gråtit i så att det till slut blir svårt att andas och man finner sig själv nästan hulkande? Har ni någonsin gråtit så att man tills slut undrar om det finns mer tårar kvar? Har ni någonsin vridit er en hel natt och vaknat och undrat om ni sov något alls? Har ni någonsin vaknat och för en millisekund glömt bort och när millisekunden passerar slår verkligheten en så hårt i magen att man nästan mår illa?


Där är jag nu.

Min gud vad det känns.

onsdagen den 6:e maj 2009

Reply to All.

Ibland när man jobbar på kontor får man liksom se till att se det roliga även i små händelser. Gårdagens happening var när en kollega i Europa tackat ja till ett möte och råkat skickat ut mailet till väldigt många länder och följdaktligen väldigt många kollegor. Hon hade dessutom lyckats med att tacka ja hela fem gånger. Typ en millisekund efter att jag läst mailet ringer småbarnspappan och föreslår att vi ska önska henne ett trevligt möte. Vilket vi självklart mailar och gör. Nöjda och glada över att vi är så trevliga och samtidigt så roliga. Bör tilläggas att vi bara mailar henne. Har man världens roligaste humor så har man.

SEDAN.

Rasslar det till rejält i mailboxen. Då har resten av världen noterat att de fåt fem mail som de inte ska ha varvid X antal personer svarar i stil med:

*Det här mailet ska jag inte ha, ta bort mig från mail-listan.
*Vi här i land X har fått det här mailet.
*Det har vi i land Y också fått.
*Här också i land XY.
*Hallå, sluta och svara reply to all.
*Just det sluta svara allihopa.
*SVARA INTE PÅ MAILET!

En rolig lek för hela företaget, hur man arbetar över gränserna och slutligen när man inte tänker fullt så långt som man borde.

Jag säger minusgrader typ.

Det är något fel på mitt kontor. Alltid kallt. Snart ramlar både näsan och fingrarna av. För att förebygga det kan jag antingen ta en stor kaffe och värma händerna eller printa lite papper och värma händerna på varma nyprintade papper. Det sista rimmar illa med att tänka lite resurssmart.

tisdagen den 5:e maj 2009

Never a Free Lunch.


Ibland lurar jag mig själv på ett lätt behagligt sätt. Idag var jag iväg och handlade produkter från Biotherm på lunchen. Jag hade visserligen 20% rabatt och jag fick ett presentkit med fem pryttlar. Men det var ju inte gratis för det. Fast det känns så. Det är där det luriga kommer in. Låt oss låtsas lite tillsammans.

När vi ändå är inne på telefonsamtal.

Fast det var ju länge sedan. Vi talar en tio-årig Miss UD som får ett upphetsat samtal av sin kompis. Hon har en grej på G.

- Hej Miss UD! Vad gör du? Vet du om att det är fredagen den trettonde idag? Då kan man hitta djävulen. Jag och Ulrika ska ner i källaren och leta efter honom! Kommer du hit eller?

Jag hoppade erbjudandet. Better to be safe than sorry. Vad ska man liksom göra med en djävul om man hittar honom?

måndagen den 4:e maj 2009

Söder- Ett stenkast från Göteborg.

Idag ringde en vän från Stockholm på mobilen. Hon hade lite tid mellan några patienter och ville kolla läget. Jag kom ihåg en annan gång när mobilen ringde och jag svarade i tron om att de var hon. Det var det inte. Det var en kille som ägde ett kebabställe på Söder.
- Åh hej! Hur har du det M?
- Känner du M? ,Alltså jag har ett ställe här på Söder. Kan du komma och hämta hennes mobil? Hon har glömt den här och jag har ringt alla i telefonboken.
- Jamen, jag sitter ju i Göteborg.. Jag kan inte komma till Söder och hämta en mobil!
- Jag har ringt alla i telefonboken. Hem, pojkvän och några till.
- Tror du inte att hon kommer tillbaka då? När hon märker att mobilen är borta?
- Jag har ringt alla och nu måste jag jobba.
- Jag förstår, ring tillbaka hit om hon inte kommer in och hämtar.
- Det gör jag. HejHej.

M kom på att hon hade glömt mobilen. Och var hon hade glömt den. Kebabkillen var en vänlig själ som försökte göra det rätta, och han hade verkligen ringt alla. Även de människor som man kanske inte vill att de ska veta att de ligger i telefonboken i mobilen...

Det här måste ni veta.

Jag lyssnar för lite på musik. Förskräckligt. Upprumpning snarast.

Dessa I-landsproblem.

Var ut och kikade efter sovkläder* på lunchen. Känner att det är en liten nöt att knäcka ifall man inte är intresserad av Hello Kitty eller Hello F*** Me. Om man inte vill se ut som en glädjeflicka men inte heller som en tioåring tja.. det är inte så stort utbud.


*pyjamas, nattlinne, linne you name it.

söndagen den 3:e maj 2009

Blommor och trädkojor.














Päronträdet på framsidan av huset. Osäkert om man kan äta dessa päron. Den modige kanske kan ta några päron med sig och sätta sig i trädkojan som några glada själar spikat ihop (under en viss berusning sägs det). Jämna plågor när man både har ont i magen och är mörbultad från fallet när kojan raserar. Men det lilla roliga sker till hösten. Nu bara blommor.

lördagen den 2:e maj 2009

För grannsämja är något man värnar om.

Det fina med att bo i radhus de light är att man kommer så nära sina grannar. Man blir liksom automatiskt med grillpartyt i trädgården. Fast man ligger i sovrummet och ska sova. Det bryr sig inte grillpartyt om. Förra gånget började det regna så alla fick gå in. Jag ska inte sova än på några timmar. Möjligen har det gett sig tills dess. Annars slänger jag sten på dem. Sån är jag.

..ho ho.. för det drabbar ju ingen fattig.

Surfar runt och tittar på märkesväskor. Fattar inte hur man ser vilka som är äkta eller inte. Jag får kolla om Folkuniversitetet har någon kurs. Eller så får jag maila och fråga. Ursäkta, lurar du mig nu att lägga ut flera tusenlappar på en fejkväska ? Nähä, inte. Så bra då. Jamensedå hivar jag upp lite tusenlappar och skickar iväg till dig. HejPåDig.

fredagen den 1:e maj 2009

Det skadar inte att kika på instruktionerna.

Om jag inte hade blandat ihop fel flaskor* igår när jag skulle tona håret hade jag haft färgen nötbrunt idag. Jag tror på nötbrunt. Nötbrunt är det nya svarta. Nu slängde jag färgen istället trots bara lite fel. Lite fel kan bli mycke fel när det gäller hår...


*Det är tre flaskor varav två ska blandas med varandra för färgen och en är balsam. Hur svårt kan det vara?

Read My Lips.

De senasta dagarna har Saga blivit utsatt för sårtvätt flera gånger om dagen, antibiotika flera gånger om dagen ( glöm det där med att gömma i maten) gått runt med tratt ( vilket sket sig då vi upptäckte att hon trots tratt kunde slicka såret på magen) vilket byttes från råd av vetrinären att en bebisbody på skyddade såret på samma sätt. Det gjorde den och det var frid och fröjd i några dagar. Hon var ju inte vacker när hon skuttade runt som en liten mysisk varelse med bamsetryck på ryggen. Men det verkade fungera och hon lekte igen. Det kan man ju inte säga att hon gjorde med tratten direkt. I natt fick hon dock nog och när jag vaknade vid fyra snåret och tittar på katten inser jag att bodyn är borta. Jag letar rätt noga igenom våra 70 kvadrat för att hitta var hon krånglat ur sig den. Jag hittar den genomdränkt i vattenskålen. Liksom för att säkerställa att den inte kommer på igen. Även om man inte kan prata kan man ändå klargöra vad man tycker om saker och ting.