Vi är ju väldigt få på kontoret så det är klart att det blir personligt. Jag kan nog när jag tänker efter namnet på allas respektive, barn, sommarställen. Jag vet vilka bilar alla kör. Jag lånat/lånat ut saker till nästan alla. Under en normal arbetsdag brukar de flesta komma in till mig och säga några ord. Jag är den enda som har kontakt med alla som har slutat.
Igår slog det mig. G:a chefen gick och klippte sig och jag insåg att jag kan namnet på hans frisör dock inte på min egen. Gulligt eller bara sjukt? Jag känner mig lite osäker faktiskt.
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
6 kommentarer:
Låter ganska trevligt. Borde kanske vara så på fler arbetsplatser med tanke på att man tillbringar mer tid där än med sin "riktiga" familj.
haha, gulligt (men lite sjukt) :D
Hoppas de tar hand om dig ordentligt!
...och lite weird att du kan namnet på hans men inte på din egen ;-)
Gulligt och sjukt. Precis som det ska vara!
Du har för övrigt ett svar!
Engagerat och öppenhjärtigt skulle jag vilja kalla det:)
Enannan- Egentligen är det ju så. Sedan är det jag som kommer ihåg "fel" saker.
Annie- ;-)
Emster- De är snälla allihopa.
Katinka- Jag är sjuk och gullig. Ändå ska vi dricka vin ihop!!
Speja- Word.
Skicka en kommentar