Jag har varit där... men kan ändå inte säga att jag minns exakt hur det känns (mer än att det är förjävligt)! För på något sätt tar man sig igenom det. Och tiden fortsätter att gå... Det är en klen tröst nu, jag vet. Det finns inga bra ord. Kram
har inga ord för hur ledsen jag vet hur du är just nu, bara kramar. jag vet hur det känns.,tänker på dig vännen. det gör ont, det måste göra ont, men du kommer klara det. kram.
Och det här kommer att låta som värsta klyschan, men jag är ju typ dubbelt så gammal som du så jag tillåter mig det; han var helt enkelt inte den rätte Mister UD, han förtjänade dig inte och om ett tag när det slutat göra ont kommer du inte bara inse det utan vara glad att du fick friheten att välja och vraka bland andra underbara karlar.
Hoppsan, det blev visst ett helt gäng klyschor men det finns väl alltid åtminstone ett korn av sanning i klyschor. Jag håller tummarna för att det ska göra mindre ont snart.
Åh, bästa miss UD, jag var där, för ett år sen. Låt det ta tid, gråt. Jag gör det fortfarande ibland för jag var så säker på att han var rätt. Men jag har börjat hoppas igen. Ser framåt och jag vet att om jag har kunnat älska och bli älskad en gång så går det att uppleva det igen. Stor kram från en som sällan kommenterar men ofta läser
Åhh, vännen, vad fruktansvärt hemskt ju! Jag har också varit där och det gör så förbannat ont att det inte finns ord för det riktigt. Nu tänker jag verkligen på dig och hoppas att du har en varm cirkel av vänner kring dig som hjälper dig igenom det här. Jag finns också här. Kram!
Finns inga ord för den smärta du känner. Kan bara säga att man klarar det. Det kan ta tid, men man måste låta det göra det ibland. Tänker på dig! Kraam
Det är förjävligt... :( Du vet att jag finns här, när som helst. Det finns inga ord att säga, men samtidigt så många att säga. Största kramen till käraste vännen!
Jag vet hur det känns. Som att någon drar undan mattan för fötterna på en och man bara faller. Man fumlar runt i sin egen saknad medan alla andras liv bara forsätter som vanlig.
Stora kramen. Vet hur ont det gör. Hur arg och besviken en känner sig. Hur tankarna mal och hur en undrar om en kunde ha gjort något annorlunda. Vi finns här!
Det Gör ont. Att vara den som blir lämnad. Att älska men helt plötsligt inte vara älskad tillbaka.
Det kommer ta tid innan såret har fått den där första skyddande hinnan att tårarna gör större uppehåll. TIllåt dig att vara ledsen och liten och vara den som tar emot värme från vännerna utan att känna pressen att du skulle ligga någon till last. Gråt, älta, gråt och älta.
Förlåt jag har inte bloggläst så bra sista tiden. Jag är så ledsen för din skull och det finns inget att säga som gör det bättre. Men kom ihåg att du är värd det bästa.
21 kommentarer:
Jag har varit där... men kan ändå inte säga att jag minns exakt hur det känns (mer än att det är förjävligt)! För på något sätt tar man sig igenom det. Och tiden fortsätter att gå... Det är en klen tröst nu, jag vet. Det finns inga bra ord. Kram
Det är för jävligt och det gör så jävligt ont!
Förlåt alla fula ord men så är det när man känner sådär!
Det gör ont i mig här men det är nog bara en promille av vad ont det gör hos Dig.
Jo man kommer igenom det även om man undrar hur det ska gå till?
För min del har genom att vara arg och förbannad räddat många dagar. Men sen så kommer det bättre dagar, det gör det!
Hoppas Du har det där goa tjejgänget eller bästisen när det är så här. Då behöver man dom!!!
Kram och en tår från mig också!
Det gör så satans ont. För jävligt och obeskrivligt.
Kram fina, fina vännen!
Jag förstår precis. Jag är så ledsen för din skull, hoppas att du har många vänner som tar hand om dig. Här i cyberrymden finns jag... Kram!
Kram! (jag glömde för en sekund att du var vegetarian. jag hade självklart bjudit på ehh... köttfärssås utan köttfärs? ;)
Har tänkt på dig hela dan. Stor kram
har inga ord för hur ledsen jag vet hur du är just nu, bara kramar. jag vet hur det känns.,tänker på dig vännen. det gör ont, det måste göra ont, men du kommer klara det. kram.
Efter så lång tid - så hemskt!
Och det här kommer att låta som värsta klyschan, men jag är ju typ dubbelt så gammal som du så jag tillåter mig det; han var helt enkelt inte den rätte Mister UD, han förtjänade dig inte och om ett tag när det slutat göra ont kommer du inte bara inse det utan vara glad att du fick friheten att välja och vraka bland andra underbara karlar.
Hoppsan, det blev visst ett helt gäng klyschor men det finns väl alltid åtminstone ett korn av sanning i klyschor. Jag håller tummarna för att det ska göra mindre ont snart.
Åh, bästa miss UD, jag var där, för ett år sen. Låt det ta tid, gråt. Jag gör det fortfarande ibland för jag var så säker på att han var rätt. Men jag har börjat hoppas igen. Ser framåt och jag vet att om jag har kunnat älska och bli älskad en gång så går det att uppleva det igen. Stor kram från en som sällan kommenterar men ofta läser
Åhh, vännen, vad fruktansvärt hemskt ju! Jag har också varit där och det gör så förbannat ont att det inte finns ord för det riktigt. Nu tänker jag verkligen på dig och hoppas att du har en varm cirkel av vänner kring dig som hjälper dig igenom det här. Jag finns också här. Kram!
Finns inga ord för den smärta du känner. Kan bara säga att man klarar det. Det kan ta tid, men man måste låta det göra det ibland. Tänker på dig! Kraam
Det är förjävligt... :( Du vet att jag finns här, när som helst.
Det finns inga ord att säga, men samtidigt så många att säga.
Största kramen till käraste vännen!
Jag vet hur det känns. Som att någon drar undan mattan för fötterna på en och man bara faller. Man fumlar runt i sin egen saknad medan alla andras liv bara forsätter som vanlig.
Det tog mig tre år att bli hel igen.
FAN vad jag lider med dig.
Största kramen!
Åh! Stor styrkekram, finns inga ord som lindrar din smärta just nu. Jag vet. Ta hand om dig!
Stora kramen. Vet hur ont det gör. Hur arg och besviken en känner sig. Hur tankarna mal och hur en undrar om en kunde ha gjort något annorlunda. Vi finns här!
Jag skrev en jätte lång fin kommentar till dig.. den verkar ha fallit bort. Jag tänker på dig vännen.. Kram!!
Kan bara instämma med alla andras kloka ord.
Stor kram!
Åneeej! Det borde vara kriminellt att vi människor får göra varann så illa.
Inga ord finns som hjälper, så jag skickar alla virtuella kramar som finns till dig!
Det Gör ont. Att vara den som blir lämnad. Att älska men helt plötsligt inte vara älskad tillbaka.
Det kommer ta tid innan såret har fått den där första skyddande hinnan att tårarna gör större uppehåll. TIllåt dig att vara ledsen och liten och vara den som tar emot värme från vännerna utan att känna pressen att du skulle ligga någon till last. Gråt, älta, gråt och älta.
Tänker jättemycket på dig. Miljoner kramar.
Em- Tiden får läka såret. Hoppas.
Turtlan- Jag har det fina tjejgänget. Det gör ont så hoppas jag att jag går från att överleva mot leva snart...
Annie- Ondaste smärtan. kram fina du.
Enannan- Jag vet. Glad för det och tack för mail.
P- Gott hade det varit!
Camilla- Tack. kram
Karro- Tack för tanken. kram
Katarina- Man får hoppas det. Tack för dina fina och kloka ord. De kommer läsas fler gånger.
Lena S- Skönt att höra. Det inger hopp. kram
Katinka- Alltid skönt att höra att folk gått igenom saker och kommit fram på andra sidan... kram
Frk S- Jag låter det ta den tid det tar och pratar med vänner...kram
Jo- Tack för allt. Du är bäst.
DaT- Men nu är du hel. Det är skönt.
Fröken Nina- Tack för styrkekram.
ETB- Tack. Jättetack.
Labhäxan- Tack för mail.
Hanton- Tack och kramar.
Pixlexia- Tack för kramar. Inga ord hjälper men mina vänner är bra lyssnare...
Maria- Tack för dina ord. Jag får ta till mig vad alla sagt här och lyssnar..
Förlåt jag har inte bloggläst så bra sista tiden. Jag är så ledsen för din skull och det finns inget att säga som gör det bättre. Men kom ihåg att du är värd det bästa.
Skicka en kommentar