Ibland är den mänskliga naturen inte mänsklig. När man glädjs åt andra människors motgångar för att själv hoppa upp några pinnhål så vill inte jag vara med och leka mer. Ett väldigt fult drag. Det tenderar mer bli som gamarna som kretsar kring det skadade djuret på savannen. Och säg, vad är det mänskliga i det? För det är väl inte så att skadeglädjen är den enda sanna glädjen?
6 kommentarer:
Nejdu. Skadeglädje är inte sanna glädjen. Om man inte är en bitter människa förstås. De tenderar att t ex slåss om högre lön bara för att ingen ANNAN ska ha bättre betalt, snarare än för att de själva vill ha bra betalt. Tråkmänniskor! Blä! kram
Jo- När människor uppenbart letar fel för att de själva ska känna sig lite bättre. Det är tråkigt.
Nej sannerligen inte. Man får mer igen om man gläds med den det går bra för.
skadeglädje är ingen hit. Har svårt att förså det där. Varför inte glädjas när det går bra för någon annan. Att han/hon förtjänar det osv. Men jag erkänner att jag själv faller i bitterträsket ibland. Läxa upp mig då!!
Letar verkligen inte ofta fel! Men usch, det har hänt att Spader är skadeglad...inte så ofta men ändå... Gör härmed offentlig avbön och lovar att skärpa mig!
Tesa- Fast jag har upptäckt att det inte är riktigt så...
Loppis- Men skadeglad... är det samma sak som bitter?
SM- Du letar inte fel. Tycker jag inte!
Skicka en kommentar