Efter jobbet ska jag träffa en kille som heter Melker. Melker är rätt nyproducerad och därför lite vinglig i huvudet och det gör mig nervös. Jag lämnar hållandet till hans mamma och vinkar lite glatt från andra sidan av bordet istället. Jag tror det är bäst för alla inblandade. Ibland förstör jag nämligen andra människors saker.
12 kommentarer:
det låter som ett smart drag.. de är ju lite läskiga när de är så små
låter som en god strategi. Brukar försöka hålla mig till den planen även jag enda till envis moder lastar över det stackars krypet på mig. Sa jag krypet??
Hm. Du har väl läst Tesas blogg: “Passa dig för små människor, de ställer bara till problem.”
Lirre- Vingliga är de.
Loppis- Ibland lastar de över men då vill jag sitta stadigt innan. Man lägger med fördel barnen i knät.
Pär- Nu läste jag. Jag passar mig noga för små människor.
Hahaha, hoppas inte Melkers mamma läser här då kommer hon att ställa in dejten ;)
Annie- Melkers mamma vet. Det finns en storasyster inblandad nämligen :D
En storasyster med whiplashskada måhända ;P
Camilla- Inte tappat. Mer tur än försiktighet.
Hur gick det med Melker, lever han? :)
Jag tycker också att de är knepiga när de är små, de där. Jag antar att man lär sig.. Eller?
Jo- Melker lever. Jag höll inte för jag blir nervös att göra fel. Håller gärna men då vill jag att man lägger barnet direkt i mitt knä liksom. :D
HIhi sådär var jag också innan jag fick Felix (10 mån). Hade typ aldrig hållt i en bebis ;)
Fröken Isaksson- Kul att du hittat hit! Små barn är så sköra att jag blir nervös.. men man lär sig nog.
Skicka en kommentar