Ensam.
Med gulfiskminne.
Det är därför jag nästan bajsade i brallan när det började låta långt borta. Fem sekunder innan hade jag tryckt på print. Det är inte det första jag printar i kväll heller. Men jag hann tänka andra tankar av hög dignitet under dessa fem sekunder. Men jag ska gå hem snart. Om jag hittar vill säga.
Augustnominerade böcker
4 veckor sedan
10 kommentarer:
Ditt guldfiskminne (bla) har innebärt att jag nominerat dig...du har fått en plakett!
Stella- whoooopie! Klart jag kollar in.
Hehe, det är lätt att bli lättskrämd när man är ensam på kontor. Efter alla rysare som finns att hyra... Jag skickar över några (bästa botemedlet mot att jobba sent ;) )
Kul!
Annie- Nu är det ändå ljust.. värre på vintern. Gick iallafall och stängde av tv som gick i fikarummet....
Bloggren- Tack
du får börja köra med snitslad bana till jobbet. inte roligt för katterna om du inte hittar hem ju... :)
Jag skrattade faktiskt högt och höll på att få upp en salt pingvingodis i näsan. Det hade inte varit skönt. :)
Camilla- Oftast går det ju bra ialalfall ;-)
Jo- I näsan! Det hade inte varit så skoj alls.
Hahaha! Det värsta är att jag känner igen mig. Men så är jag spök-/mörkrädd också ...
Man blir lite paranoid... nu är det ju ändå ljust.. så .. tänk sedan.!!
Skicka en kommentar