Jag hjälpte nämligen två förvirrade japaner(?) som stod som två frågetecken utanför centralstationenen med att hitta till ett vandrarhem. Ritade karta, visade hållplats, visade spårvagnslinje och berättade hur man betalar. Man skulle kunna säga att jag var som en mobil turistinformation. Utan broschyrer dock.
Kändes bra. Klart en medalj hade inte suttit fel. Men det är väl för mycket begärt.
2 kommentarer:
Du är GOD! Själv fick jag hålla mig i nackskinnet för att inte tuta sönder två förvirrade japaner i hyrbil. Rusningstrafik och sicksackande mellan filer är ingen hit...
(Sanningen var den att jag hade 10 minuter kvar tills min spårvagn skulle gå så jag såg detta som ett sätt att slå ihjäl lite dötid.)
Skicka en kommentar