torsdag 14 oktober 2010

Tala är silver. Tiga är guld.

Samma kollega( hon är praktikant sedan i våras) som man kramade om förra veckan berättar man i förbifarten för när vi på väg ut på lunch att "en gång när vi var på den här resturangen och käkade råkade jag börjar brinna". Sedan går jag vidare med raska steg mot den indiern.




Det är något tjall på ledningen mellan min hjärna och min mun.

1 kommentar:

Åsa sa...

Eller så får du se det som att du bjuder omgivningen på lite oväntad munterhet