tisdag 5 oktober 2010

Ja. Jag är en guldfisk visste ni inte det.

Är man förvirrad om man på tillbakavägen från lunchen?

Inte känner igen sin kollega.
Vi är tolv på kontoret.
Hon får liksom vinka och ropa mitt namn.
När jag väl känner igen min kollega blir jag glad.
Så glad att jag kramar om henne.
Hon blir en smula förvånad såklart.
Kan bero på att vi sågs för en halvtimme sedan.


Svar till:

vem_ar_du_vem_ar_jag@hotmail.com

13 kommentarer:

Speja sa...

Gud vad skönt att man inte är ensam om att vara sinnesförvirrad. Eller bara förvirrad, kanske... eller nåt...

Miss Upsey Daisy sa...

Speja- Ta min hand kära du.

mr epo sa...

Skall jag hjälpa tant över gatan?

Miss Upsey Daisy sa...

Mr Epo- Säg det igen och jag slår dig med käppen!

Spader Madame sa...

Ska jag ha en nejlika i knapphålet när vi ses på fredag?

Anonym sa...

Låter faktiskt som om du är illa däran.

Turtlan sa...

Eller så kan vi kalla Dig för Doris?

Menar Doris i filmen Hitta Nemo... hon glömmer också ;-)

anna sa...

jomen det är lite gölle va? om man blir så glad så man kramar om? jag tar inte illa upp på fredag om du inte känner igen mig, bara du kramas.

tant t sa...

Ha ha... jag trodde att det var jag som var guldfisken - men det är ju du! :)

Katarina sa...

Bara du inte glömmer att komma till Stockholm på fredag får du glömma hur mycket du vill för mig.

Glömska är bara charmigt. Det måste det vara, annars ligger jag risigt till.

Miss Upsey Daisy sa...

Spader- Tror inte det behövs.
Frunat- He he.. tillfällig svacka bara.
Turtlan- Kalla mig Al?
FruA- Dig känner jag igen :) Kram blir det med!
Tant T- Ta min hand ;-)
Katarina- Det var mer förvirring är glömska. Glömmer inte bort Stockholm på fredag. No Way!

No-one sa...

Ha ha ha ha ha!!!!

Miss Upsey Daisy sa...

Alexia- ;-)