Man skulle kunna säga att vi var som systrar.

Imorse medans jag fortfarande sov gav jag mig ut och sprang. Det beror lite på hur man ser det kanske men gäspande med en kopp kaffe innanför västen gav jag mig ut. Jag vet inte hur ni är när klockan är nollsex på morgonen men jag är inte så social så att säga. Möter en kvinna som inte heller kvalar in under "kvittrande" vid denna tid. Jag stirrar på henne, noterar i min sömndruckenhet att hennes tröja har texten " Stockholm Marathon" . Hon tittar surmulet på mig men så brister hon plötsligt ut i ett stort leende som jag en smula förvånad besvarar.

Det tar mig ytterligare någon kilometer att komma på vad det var som hände egentligen men så inser jag att på mitt huvud sitter en keps med texten " Stockholm Marathon". Det är skillnad på skit och pannkaka.