35 mil.
350 km.
Vätternrundan.
.........
Hörde ni hur jag jublade inombords? Annars tar vi det igen men lite högre.
................
Jag lär ju också bli varse om min röv på ett nytt sätt. Inte för att jag glädjer mig åt det eller så.
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
4 kommentarer:
Du skrämmer mig...
Aaaah! Härligt med stöd av en vän.
Åh...
Det är inte det att jag inte VILL stödja dig, för det vill jag absolut.
Men att frivilligt cykla 35 mil i ett svep... Hmmm, jag ska fundera på det här ett tag.
Jag menar, ridsår är inte att leka med. En cykelsadel är både smalare och sämre rump-anpassad, så jag kan bara gissa hur cykelsår känns.
Men jag önskar dig lycka till! Helt ärligt alltså!
Är huvudet dumt får kroppen lida. :-)
Skicka en kommentar