Jag vet inte vad jag ska skriva. Svårt att hitta orden på något sätt.
Jag har de senaste dagarna börjat på många inlägg om viktiga saker för mig. Saker jag är orolig för, saker som är svåra, människor som har gjort mig väldigt glada det senaste och saker som gör mig arg. Saker som jag är orolig för passar sig inte för bloggen tyvärr. När det gäller saker som är svåra blir det tyvärr så att jag lämnar ut och inte bara mig och då blir det med ens inte passande för ett forum som bloggen faktiskt är. Människor som gör mig glada är de som gör det där lilla extra utan att man ber om det. Eller hjälper till när man ber om det. Människor som säger "javisst, vi åker till något skojigt ställe". När det gäller saker som gör mig arg håller jag på att lära mig att hantera det hela. Jag tänker ett förhållningssätt snarare än en lösning. Det är mer rimligt.
Iallafall. Då blir man liksom lite hängande i det hela och vet inte vad man ska skriva. Det är inte heller så att man ska säga "kram" här utan det var mest en slags förklaring som visserligen inte gjorde er klokare men ändå. Man kan ju inte få allt. Inte nu iallafall.
Jag har de senaste dagarna börjat på många inlägg om viktiga saker för mig. Saker jag är orolig för, saker som är svåra, människor som har gjort mig väldigt glada det senaste och saker som gör mig arg. Saker som jag är orolig för passar sig inte för bloggen tyvärr. När det gäller saker som är svåra blir det tyvärr så att jag lämnar ut och inte bara mig och då blir det med ens inte passande för ett forum som bloggen faktiskt är. Människor som gör mig glada är de som gör det där lilla extra utan att man ber om det. Eller hjälper till när man ber om det. Människor som säger "javisst, vi åker till något skojigt ställe". När det gäller saker som gör mig arg håller jag på att lära mig att hantera det hela. Jag tänker ett förhållningssätt snarare än en lösning. Det är mer rimligt.
Iallafall. Då blir man liksom lite hängande i det hela och vet inte vad man ska skriva. Det är inte heller så att man ska säga "kram" här utan det var mest en slags förklaring som visserligen inte gjorde er klokare men ändå. Man kan ju inte få allt. Inte nu iallafall.
10 kommentarer:
jamenjagvet! vissa saker går liksom inte att blogga om.
Ja alla dessa val om var gränserna ska sättas för vad som är ok att skriva om. Inte lätt!
Ibland är förhållingssätt det enda. Och ja, att sätta gränsen för vad som ska skrivas om är svårt.
jag är glad att jag börjat begränsa mig.
trots att jag fortfarande skriver om ganska mycket både jobbigt och annat...
hårfint ibland.
De där gränssättningarna är så svåra. Och när det blir så ställer sig allt annat bakom och det går liksom inte att skriva. Förstår vad du menar.
Det är verkligen supersvårt, jag upplever att sedan jag begränsade bloggen så faller det sig inte lika naturligt att blogga längre.
Sen tycker jag också att det är svårt i den bemärkelsen att jag tycker att vissa saker är viktiga att synliggöra. (läs ångest, depressioner) Samtidigt som det är så sjukt utelämnande, med risk för att för alltid bli sammankopplad med en sjukdom. Eller bara ha en grymt tråkig och vältrande blogg..
Hm, ja. Det var mitt dilemma det!
Jag gillar din blogg i alla fall. Och jag väntar tills du hamnar i fas igen=)
Ibland kan jag sakna min gamla blogg där jag öste ur mig nästan allt. Den nya har jag satt andra regler för.
Just idag har jag ett stort behov ösa ur mig men vette tusan hur jag ska lösa det...
Det får bli en kompromiss känner jag.
Känner igen det där!!
Känner igen otroligt mycket! Har begränsat mycket, men då är det inte lika roligt eller givande att skriva längre :-(
Frida- Näe. Gränsen liksom
NA- Egna gränsen.
Spader- Visst är de så.
Anna- Jag skriver ibland men försöker hålla mig.
Katinka- Mmm.
SaraMy- Ibland kan det ju säkert hjälpa att skriva om sådana saker. Tror det beror på? Och tack.
Turtlan- Ja. Speciellt om andra är med.
LH- Tror många känner så.
Jen- också en risk.
Skicka en kommentar