Naturfilmer och jag går inte hand i hand.
Först får man vara ledsen för att vargarna inte ätit på en hel vecka. Jag vet själv hur överjävligt det är att inte få sin lunch på utsatt klockslag.
Sedan när vargarna väl lyckas hitta en hjort att smaska på (hjorten såg inte ut att samtycka direkt) då är inte det heller bra. Stackars hjort tänker jag och när kameran sedan filmade de andra hjortarna som förfärade såg på när deras kamrat (utan att samtycka) blev en varg lunch/brunch/frulle så höll mitt hjärta på att brista. Det till trots att vargarna inte ätit på en hel vecka.
Argumentet att " det är ju bara film" håller inte riktigt ända fram heller.
Fredagsfrågor
5 dagar sedan
6 kommentarer:
Haha... jag är precis likadan. Tål inte naturfilmer av den enkla anledningen att jag är alldeles för blödig och tycker synd om alla hela tiden...
Katinka- Det kunde helt enkelt inte sluta väl. Naturen är ju sådan men jag är mesig ;D
Jag har exakt samma sinnes tillstånd idag. Allt ska vara gulligt, lugnt och fluffigt. Inget blod tack.
Naturen är brutal. Och det är sånt man helst vill slippa påminnas om...
Samma här: Jag kikade på något som hette Köttätare igår. "Åh, så söt liten hermelin! Åh, vilken gullig kanin! Men Fyyy! Vad gör hermelinen?! Stackars kanin!!"
Det är så mycket upp och ner att det känns som en superspeedad menstruationscykel.... Fyra-fem månads-humörsvängingar på 45 minuter är lite väl.
KM- Naturen är grym jag glömmer det så lätt bara...
Pixlexia- Brutal .. väldigt brutal.
Jo- Exakt. Galet är det!
Skicka en kommentar