Fredagsfrågor
5 dagar sedan
söndag 2 november 2008
Kalas.
Helgen har bestått av två kalas. Fredagen var en överraskningsfest för en blivande 40-åring och lördagen var Halloween hos Jo. Toppenskojiga tillställningar båda två! Mycket beroende på folket som var på kalasen. Just det här med att man är öppen för kontakt och försöker att hitta samtalsämnen. Jag vet några middagar med människor som inte ens har vett att försöka prata med sina okända bordsdamer/herrar och liksom låter andra sköta jobbet. Medans jag ser mig själv ställa fråga på fråga och desperat försöka leta efter några gemensamma nämnare. Vad jag inte kan begripa är de människor som inte ens har vett att ställa samma fråga tillbaka? Obegripligt tycker jag. Men numera försöker jag mig inte blå längre utan när jag anser att jag försökt och inte får respons lämnar jag det så. Småprat och mingel är en konst men just att inte ens försöka... det går fetbort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Nä det är såååå tröttsamt! Jag minns med fasa en fest som vi hade på juridicum på den tiden när jag pluggade. Vi hade fest för alla juridiska fakulteterna i norden och skulle hålla till på Van der Nootska palatset. Långklänning stod det i inbjudan så det var ju inte utan att förväntningarna var rätt högt satta om man säger så.... Vi piffade i timmar innan och var tjusigare än tjusigast. Vad händer? Jag fick en finsk man till bordet som var ALLT annat än talträngd! Middagen var en plåga och jag har aldrig haft så trist bordsherre i hela mitt liv. Varken förr eller senare.
Btw, blev det Beppe?
Choklad- Jag får spel på sådant, speciellt om man själv försöker och försöker. Jag brukar också tycka att det är artigast att visa intresse för den andra personen och inte bara tjata på om mig själv. Men jag kan liksom inte själv lista ut vad den andra personen vill prata om utan då måste man ju få någon form av fingervisning på vad som skulle passa båda...
Det blev Beppe! Men det fanns ännu en Beppe fast i en annan tolkning :D
Jag håller med om att det är sjuuuukt tråkigt att ha en sådan bordsgranne, men man får inte glömma bort att vissa människor är väldigt, väldigt blyga och deras blyghet kan ibland uppfattas som ren "tråkighet" eller snorkighet.
Ibland är det de trevligaste tillställningarna de där jag inte känner folk sen innan. Det är så intressant och trevligt att stifta nya bekanskaper.
Millan- Jag vet att det är så men det är lite därför jag försöker att hitta "ämnet" som passar personen och som de kanske brinner för och gärna pratar om. Båda får ju anstränga sig lite...
Johanna- Det är trevligt. Tycker jag med!
så vansinnigt trist med människor som inte kan bjuda till lite. jag gör som du; försöker vara trevlig ett tag, funkar inte det så ger jag upp och pratar med andra i stället. orkar inte ödsla energi.
Camilla- Förut försökte jag verkligen hela middagen igenom. Nu tror jag att jag ger upp vid huvudrätten. Man kanske inte alltid är superlika och har massor gemensamt men just oviljan att försöka och att lägga hela den sociala biten på någon annan...???
Jag tabbade mig visst innan!
Haha shit så urtrist var man alltså :) Jag diggade iaf din Beppetolkning bäst!
Titti- Ni var jättetrevliga ju! Det var liksom det som var grejen med både festen i lördags och fredags att folk KAN mingla och prata med främlingar. Det är ju det som gör hela grejen! Dina flätor vara grymma :D
Haha vilken tur att man inte förlorat sin socialakompetens helt. Du var otroligt trevlig du med trots onaturlig hårväxt i ansiktet ;)
Jag vet ståltråd is the grej. Klappa din ulligatuss från mig.
Titti- Jag har styrkan i skägget helt enkelt.... ;-D
Skicka en kommentar