Fredagsfrågor
20 timmar sedan
måndag 17 mars 2008
Vigselring av.Vigselring på.
Om man har någon i sin närhet som verkar har glömt bort att han/hon är gift. Låtsas man då med den stora massan att man inget vet? Alla vet ju redan. Det hela känns bara som en löjlig charad vilket irriterar mig så mycket mer. Jag är måhända en moraltant men det står jag för. Otrohet ger mig allergi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Håller så med dig! Otrohet är skit, det tycker jag och har alltid tyckt. Man får fan i mig bestämma sig! Antingen är man gift/sambo eller också inte! Det där om kakorna - äta, ha kvar eller för all del ätas?
Men så var en kompis "den andra kvinnan" och då accepterade jag, vaddå dubbelmoral?
Det var också det där med att knata litet i andras skor...
Jag känner bara ena parten. Objektet för otroheten vet jag vem det är och den ovetande personen hemma har jag aldrig träffat.
Man får bestämma sig tycker jag. Antingen är man gift/sambo och då är man med den personen. Eller så är man ensam och då får man göra det man vill.
Det kliar i mig att säga något men jag vet inte...
Det är inte ett helt svart eller vitt ämne, oavsett vad man tycker om otrohet. Jag är ingen fantast av det men...
Det kan finnas privata uppgörelser, kanske en skilsmässa på gång, kanske "vi provar nåt annat ett tag". Vi drar också alla gränsen för vad som anses vara otrohet väldigt olika.
Drar jag den vid en puss, kanske du drar den vid en kram medan nästa tycker det är helt ok med ett rent hångel och kanske till och med sex så länge det bara gäller sex utan kärlek.
Det är en privat uppgörelse paret emellan, och ska inte behöva bli ifrågasatt av nån annan egentligen.
Ibland kan man ta fel. Jävligt fel, och det kan i sin tur skada mer än hjälpa.
Exempel: Min syster såg min sambo ute med en annan tjej. Han gick och höll om henne, ganska rejält, väldigt tätt.
Hon valde att inget säga. Längre fram visade det sig att det var mig hon hade sett med honom. Tur att jag visste vilket tillfälle det gällde, annars kanske...
Om du vill ta itu med det, fundera först på: Vad har du att vinna på det?
Tesa- Jag kommer inte att säga något i det här fallet. Vet inte egentligen vad som ligger bakom det hela. Vet bara att den här personen har varit en pratkvarn i ämnet och jag har alltid sett det som " mycket snack och lite hockey". Dessutom känner jag inte personen hemma så det faller sig inte naturligt. Dock känns det som charader när folk ska gå runt och låtsas som de inget vet. Jag kommer själv tillhöra dem. Sedan om man hårddrar det ytterligare kanske man inte ska "visa upp sin otrohet" inför kreti och pleti som den här personen gjorde...
Jag kommer inte att säga något men hade det varit inom min snävare cirkel så hade jag nog frågat vederbörande. Faktiskt.
Det hade nog jag också gjort...dvs frågat den jag ansåg vara otrogen. Sen får man väl helt enkelt vara beredd på svaret vad det än kan bli.
Svårt ämne.
Jobbigt att hamna mitt emellan, fråga kan du alltid göra men som Tess skrev, det kan vara en uppgörelse och alla lever inte efter samma regler... Fritt förhållande trots giftemål förekommer :| jobbigt är det ändå, jag önskar ingen den smärtan som det ger när och om det uppdagas...
Tesa- Visst är det så att man faktiskt kan ha olika regler inom äktenskapet. Just det här äkenskapet vet jag inte mycket om heller. Sedan har jag nog svårt att vara neutral eftersom jag själv har blivit bedragen vid några relationer för länge sedan. Det är väl därifrån allergin kommer så att säga.
Annie- kommer inte att fråga men det känns konstigt att träffa den här personen nästa gång. Jag har tyckt att det hela tiden varit en balansgång vad som sagts och tänkt att man inte säger så ( alltså inget mot mig eller om mig) men trodde någonstans att det var mest prat. Fritt förhållande hade aldrig fungerat för egen del.
Så här går det när man hetsar dig med "lätt&lagom" alltså....huh... ;)
Otrohet är läskigt. Jag har blivit utsatt för det en gång och det var nog det jävligaste jag varit med om. Det gör ont. Å andra sidan är vi bara människor som gör de mest märkliga saker, gång på gång.
Men jag tycker nog som du att är man tillsammans så är man faktiskt tillsammans och gränsdragningarna på som vad som är "otrohet" bör dras på en gång...
Peter- klart att varje relation får klargöra vad som är OK eller ej. Jag VET ju inte vilka regler dessa personer har heller. Det är ju inget man pratar om. Så väl känner jag dem inte heller. Tesa har en poäng i vad hon säger. Det är nog bara det att jag personligen varit med om samma sak. Dock inte lika illa som det här då i mitt tycke. Det är väl därför jag reagerar. Jag tror att vi alla kommer att låtsas som det regnar typ.
...eller snöar. Vi kan ha snöbollskrig! :)
Peter- eller snöar... :-)
ååååh. en helt galet stor fråga. jag tror det handlar mycket om vad man menar med sin otrohet. i slutändan sårar man ju alltid en annan männsika helt otroligt mycket o att då göra det utan att mena något kan jag inte förstå. däremot om personen ifråga mött sin livs kärlek o helt enkelt inte kan stå emot då kan jag, om inte tycka det är ok, så åtminstone förstå.
Hej och välkommen hit! :-)
Vet inte hur man definerar olika otrohetsaffärer. I detta fallet tror jag det har pågått under lång tid ... iallafall ett år. Men det är också vad man väljer att tro på det som sägs. Då kan jag någonstans ändå tycka att man borde ha valt vad det är man vill.
Om man kan kategorisera det hela vill säga?
Otrohet är bajs. Vill man inte längre får man banne mig vara så god att tala om för personen ifråga innan man stolpar iväg med en ny.
Det är fegt, korkat och dumt. Som ett dåligt kinderägg. Utan chokelaaad.
Ett år? Och beror på utifrån vad som sägs...ja, går ju inte säga annat än att det låter lite weird iallafall.
Kan man välja? Kanske finns för många bra, helt motsatta sidor i båda delarna? Förlora det ena så förlorar man med automatik det andra, eller tvärtom?
Nja, jag vet inte. Det är konstigt det här med kärlek och sånt, finns liksom ingen logik emellanåt.
Mer än självklarheten att någon mår dåligt om det uppdagas. Inte lätt.
Och självklart ska man reagera, regn är inte bara bra. Fast ibland kan vi inte göra något åt det helt enkelt.
Missy- I de bästa av världar avslutar man det ena innan man påbörjar det andra men jag har sett flera andra exempel på där man väntar lite och utvärderar det hela innan man tar på sig kappa och hatt och går iväg. I detta fallet dock tror jag att personen ifråga möjligen kör dubbelspelet så länge det är "roligt". Sorgligt va?
Tesa- Det är säkerligen en längre tids otrohet. Med risk för att vara moraltant blev jag lite besviken på det hela. Fast jag är ändå inte förvånad. Vi får se när jag stöter på personen härnäst.
Svåra saker det här.
Allt är inte svart eller vitt. Ser fram emot torsdagens diskussioner!!
Loppis- absolut!
Skicka en kommentar