Är det bara jag som sitter med tusentals (nåja) blogginlägg som bara bubblar att få komma ut men som hindras av vanlig vett och etikett?
Säg att jag inte är ensam.
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Hå hå jaja. Du är inte ensam!
Hahahahahahaha!
Men du som skriver så roligt, kan du inte skriva ngt enda litet som vill ut ändå? Pleeeeeease!
Icke sade Nicke.
Ordet vi söker är självbevarelsedrift.
Det är väl illa nog att skriva att jag provade att borsta tänderna med tvål förra veckan?
Skämt åsido. Vissa saker passar att skriva på en blogg andra får man sålla bort.
Själv brukar mitt huvud framställa massor med roliga inlägg men när jag väl ska skriva är allt roligt borta. Jobbigt.
Åh. Dessa inlägg är inte roliga alls utan när man är så fylld av känslor så man nästan sprängs.
Vi talar inte om glädje här.
Vi talar om de gånger jag får svans och horn och mina ögon blir gula.
Då.
Ja, jag tyckte att ett inlägg med litet antydan till horn var inne och vände på bloggen i förra veckan, men jag kan ha fel... Historien med tvåltandborstningen var riktigt trevlig. Nu när jag svär så mycket rekommenderar mamma denna manöver, förmodar att du fortfarande avråder?
Ja, Miss UD, jag får också sålla en hel del, speciellt när jag skriver jobbrelaterat...
Håller med. Gällande jobbet kunde jag nog skriva betydligt mer men låter censuren skära rätt rejält.
En av reglerna som jag satte upp för mig här var att inte skriva ut namn och inte heller hänga ut någon annan än mig själv. Med hänga ut menar jag att inte driva med eller avslöja något.
Visst dök hornen fram förra veckan. Fast vilket inlägg det var är nog inte klart som korvspad... ;-)
Aha på det viset. Då förstår jag. Nej, man vill ogärna skriva ned ngn. En blogg är en blogg är en blogg är en blogg. Bättre då att skriva det ngn annanstans.
Det är en hårfin linje att hålla reda på iaf, det vet vi!
Önskar dig en skön dag, och att du har ditt härliga goda humör i behåll, även om någon är dum!
Det handlar inte om någon speciell person. Utan mer en reflektion att det ofta händer saker som jag gärna skulle ventilera här men att man skulle riskera att trampa folk på tårna och även skjuta mig själv i foten så att säga.
Det är ju inte så konstigt att det händer saker menar jag. Både roliga och tråkiga.. Det kallas livet ;-)
Jag vet flera andra bloggare som också funderat på det senaste vad man kan skriva och vad man inte kan skriva. Helt lätt är det inte!
YOU ARE NOT ALONE, I AM HERE WITH YOU.. ;) Ibland kommer jag inte på något och ibland överdrivet mycket.
Du är långt ifrån ensam...
Sabine- Det är just det här vad man kan skriva och vad man får skriva...
Kerstin- Skönt!
Tänk vad mycket man skulle kunna berätta om. Men massor är hemligstämplat. Bäst att hålla det på en städad nivå. :)
äsch...vett och etikett..är inte det en liten småborgerlig hållning till livet. Stå på händer vetja och galoppera dig fram genom livet, det blir roligare då! :)
Rollx- Det bör man göra. Men ibland kliar det i fingrarna ;-)
Peter- Tack men nej tack! ;-)
Du får gärna dela med dig av idéer till en idéfattig medsyster som stirrar tomt på datorskärmen (helt normalt. och sunt, framförallt sunt)
Skicka en kommentar