onsdag 3 oktober 2007

Efterspel Lidingöloppet.

Jag är halt.

Boven i dramat är min lilltå som blev lite skamfilad under loppet.

På kontoret går jag i stumpor för det fungerar rätt bra. Skor är dessvärre något som rimmar illa just nu. Om jag får drista mig till att spekulera tror jag inte att nageln kommer följa mig och resten av min kropp in i framtiden.

Internet är fantastiskt. Hur skulle ni annars veta att jag håller på att tappa en tånagel? Hur hade ert liv överhuvudtaget kunna fortsätta? Fantastiskt. Jag är en gåva till mänskligheten. Det är just vad jag är.

7 kommentarer:

Blygisens betraktelser sa...

Eeuuuwwww....! Men var inte orolig, i så fall växer det ut en ny! Tror jag...

*blåååååås*

Annie - PD sa...

Stackare! Naglar och tår hör liksom ihop.
Min stortå håller fortfarande på och hämtar sig efter nageltrånget, det är ingen rolig syn. Vi kanske ska starta en tåcirkus? :D

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Linda sa...

Får jag också vara med i tåcirkusen? Min tå är ju bruten och pga det kunde jag inte springa.. men nu när jag hör vad resultatet blev är jag ganska så glad för det! Men du, tänk såhär, du klarade och det är bara lilltån som du tappar, ja eller nageln då, det kunde ju varit värre, typ hela benet eller magen eller nått.

Miss Upsey Daisy sa...

Blygisen- Det växer ut en ny men först måste man tappa!

Annie- Visst ja! Din tå var också lite tilltygad. Hoppas att jag slipper doktorn men blir det inte bättre på ett tag är det nog ett alteranativ.

Lirre- Välkommen in i tåklubben! Bryta tån är värre. Klart det kunde vara värre..

Missy sa...

Adjö, adjö, lilla nagel.

Miss Upsey Daisy sa...

Vila i frid.