torsdag 18 oktober 2007

Med rätt att döda.

Vad konstigt tänkte jag imorse. Ingen PMS alls! Vilket mirakel!

Fram till lunchen. Då dök PMS-monstret upp. Nockade mig totalt och väste i mitt öra att nu var dags för oktobers emotionella berg -och dalbana.


Även om vi numera bloggar ihop försöker jag tänka till innan.

7 kommentarer:

Annie - PD sa...

Jobbigt! Låt känslorna flöda bara :D
kram på dig

Missy sa...

I hear you! PMS är mitt mellannamn. Jo, det är sant. Faktiskt.

Miss Upsey Daisy sa...

Annie- tack rara söta :-)

Missy- Underbart. Undvik mig i några dagar nu.

Anne sa...

haha, bra att det går att skylla ilskan på pms om inget annat :)

Miss Upsey Daisy sa...

Anne- fast det är skönt att veta varför man är arg... och att det går över om några dagar..

Blygisens betraktelser sa...

ja herregud. PMS säger jag bara. det tog mig några år att lära mig att komma ihåg att det är PMS jag har ibland. Det var en stackars f.d. pojkvän som lite försiktigt kikade fram bakom en dörr hos grannen och försökte sig på kommunikation med mig, på säkert avstånd: "Älskling...PMS. PMS. Inte farligt. det går över. ta det lugnt nu."

Herregud. Kan inte vara lätt att vara pojkvän heller ibland. hehe.

Miss Upsey Daisy sa...

Numera vet jag. Och jag går runt och retar upp mig på allt och alla. Till slut blir jag så jävla förbannad att jag verkligen vill slå någon. Fast det har ju inte hänt än....