Raggsocketankar.

En kopp kaffe. (Med mjölk)

En dator.

Jag. I sällskap med Norah Jones som bara är behaglig och lugn i min dator. Smått poetiskt känner jag mig. Nog rätt bra för en person som lever sitt liv på tok för mycket i 120 km i timmen. Väntar på flickorna som kommer hit och äter varma smörgåsar så ska vi tillsammans raljera över alla deltagarna i melodifestivalen. Man är ju aldrig så bra som när man står brevid.
Vad det än må gälla? Eller som när man kan säga "så skulle jag ha gjort" när man tittar i backspegeln och har alla förutsättningarna klara. Lätt att vara efterklok. Alla kan vara perfekta när man står brevid och har noll att förlora.

Raggsockor på. Huvtröjan på. Trött efter ett pass på gymet och en långpromenad i skogen. Imorgon sista skidåkningen innan stora prövningen om en vecka. Borde nog oroa mig mer än vad jag gör. Men vad skulle det hjälpa i sådant fall?

Och ikväll. Må bäste man/kvinna vinna! Jag vinkar och hejjar från min plats i soffan.