En random get.

Det är ju väldigt gölle att jobba på ett litet kontor och jag tycker det är fina fisken i runda slängar ungefär jämt. Fast. Ifall någon händelsevis skulle undra ifall det verkligen är jämt-jämt eller om det finns ett litet ojämt med i bilden så har jag händelsevis ett litet dagsfärskt exempel att komma med. Nu blev ni väl allt förvånade?

Förra veckan beslutade sig min datorskärm att det var dags att dö. Detta skedde utan någon som helst framförhållning. Det var bara dags att dö. Vi har en förträfflig IT-avdelning förutom att den finns i Stockholm. Jag finns inte i Stockholm och min kunskap om datorer är i runda slängar vad vilken random get har. Försökte starta om datorn. Eller försökte och försökte jag startade om datorn men skärmen var lika svart som innan. Ringde IT-avdelningen och sade "Houston, we have a problem" sade jag inte men det hade passat sjukt bra. De bad mig koppla loss en annan kollegas skärm och därmed försöka lista ut på ett smart sätt ifall det var datorn eller skärmen som var den döda. Sedan att halva kontoret är på semester är väl att ses som någon slags tur (??) i sammanhanget. Gick in till kontorsgrannen och kopplade loss skärmen som nu i historien kallas fanskapet. Fanskapet fungerade på ett sätt som lurades och IT-avdelningen meddelade att det var själva datorn det var fel på minsan och inte fanskapet/skärmen men meddelade att det minsan vankades sprillans nya datorer & skärmar inom två veckor men att ta-daaa de skulle skicka en ny dator inom några få uschliga dagar.

Jättebra.

Jag kör studiebesöksmetoden eller även kallad kontorsnomaden och hoppar runt i semestertomma kontorsrum några dagar.

Den nya datorn kommer. Jag med kunskap som en random get remember? kopplar ändå in den nya datorn vi talar två sladdar men ändå. Men se skärmen är ändå död. Ringer IT-avdelningen och meddelar detta faktum. De ber mig då koppla tillbaka samma kontorsgrannes skärm. Men den gillar inte den nya datorn. Ungefär här börjar mitt absolut minimala tålamod att krympa till under fryspunkten och jag hämtar min idol småbarnspappan. Vi provar dels med att koppla min skärm till hans dator. Skärm=död. Sedan kopplar vi hit och dit ungefär fyrtiotolv gånger och konstaterar att. Min dator fungerar. Min skärm fungerar inte. Ringer IT-avdelningen igen och de låter meddela att jag kommer får sprillans nytt allt om två veckor och undrar ifall det inte finns någon skärm jag kan låna tills dess. Jag och min idol varje dag småbarnspappan smyger runt och tittar ifall man kan smyglåna någon skärm ett par veckor. Vi hittar en och kopplar in den.

Idag kom kontorsgrannen brunbränd och i shorts ( vars skärm jag kopplat in och burit runt på men som aldrig fungerade hos mig) in som hastigast på sin semester. Det tog honom någon minut på sin höjd innan han kom in till mig . Vi kan kalla honom förvånad.

" Miss UD, är det någon som suttit på min plats? Vet du något? Min skärm är helt död. Fattar inte. Jag har startat om flera gånger".

Inombords skrek jag. Sedan hämtade jag småbarnspappan igen.