En slags saknad.

Det verkar som jag var saknad ändå... på lite olika plan visserligen.

Tre kollegor spände ögonen i mig önskade mig välkommen tillbaka och utbrast:
"Så himla skönt att du är tillbaka, vi tre har suttit med ditt jobb mer än vårt eget..."

Sedan stövlade Fallskärmsjägaren in.
- Kul att se dig sade han.
- Kul att se dig med sade jag.

Så tittade vi på varandra en stund och inväntade vem som skulle vara spydig först ( det blev han). Jag har tappat stinget lite..

Sedan lämnade jag över en flaska Kambodjansk Whiskey och en CD jag visste att han ville ha. Det var tack-för-hjälpen eftersom han varit min ICE-kontakt och suttit med diverse telefonnumer, kopior på det mesta och femtiotolv sätt att nå mina föräldrar på ifall-ifall. Det var en nätt liten bunt papper han tog med sig på sin semester till Spanien med familjen..

Om han log när han såg mig var det en piss i havet i jämfört med när han fick whiskeyn i sin hand. Han såg närmast lite kär ut..

- Åh!
- Åh! (igen)
- Jag har inte smakat den så jag vet inte om den är god, så att du vet.
- Den här ska jag låta grannen smaka.
- Han kanske blir blind!
- Blind?
- Vänta här, jag kanske ska ta tillbaka den ändå. Blind?
- Nähä du! Och självklart smakar jag först på den.
- Den här ska jag ha rolig med.

Så bar han in flaskan som en liten bebis på sitt rum och log.