Sälen.

Eftersom jag är uppvuxen i krokarna kring Sälen kan man lätt tro att jag kan åka slalom.

Men det kan jag inte.

Jag kan ta mig ner för backen. Det är inte vackert. Det är inte heller speciellt säkert men än har det inte hänt att jag inte tagit mig ner. Ner tar man sig alltid med min speciellt ploga-hasa teknik som är speciellt utvecklad för branta backar.

B vet detta. B har sett detta. Tack vare eller på grund av detta fick jag en skidlektion i födelsedagspresent. I julas sprang jag på min barndomsvän som råkar bossa över skidskolan på en av anläggningarna. (Jag åker på hennes gamla skidor som är sedan mitten av åttiotalet. De är vita med mintgröna och cerisa streck på. )

- Jag dyker upp här i mars sade jag.
- Its a date sade hon.

Vi åkte och vi pratade. Åkte och pratade. Jag koncentrerade mig till en sådan milda grad att jag ramlade omkull av tankeverksamheten. Det blir så när man inte är van att tänka. Till slut när vinden var så vinande kall så att mina läppar inte längre kunde forma ord gav vi upp. Sport och prat är som ler och långhalm i min värld.