Nästa mascara blir vattenfast.

Häromsistens tror jag vi pratade om när man gråter till allt. Extreme Homemakeover och liknande. Den lilla militanta veganen i mig upprörs av det mesta. Igår blev jag förfärad när hon den där norrländska på Robinson halshögg en ödla bara så. Idag zappade jag runt tyckte synd om all fisk de drog upp på något fiskefartyg. Jag vill poängtera att jag inte grät. Men lite närmare den tiden i veckan så hade jag säkert gjort det. Jag var endast saved by the bell så att säga. Det blir värre med åren. Kom tillbaka om 20 år och jag är säkert som en sådan där fruktperson i Notthing Hill som bara äter fallfrukt. Eller kom tillbaka om 19 år. Ska jag leva på fallfrukt lär jag ju trilla av pinnen rätt snabbt.