Mellan spinning och middag trots EfterTräningsBanan höll jag på att trilla av pinn av hunger.Jag höll på att förgås rent utav. Det var fruktansvärda minuter där jag såg ljuset i tunneln. Det enda som höll mig till de levandes skara var nog att jag insåg att man kunde både facebooka och blogga om det. Ni får ha överseende med att inlägget blev halvdant, ha till åminnes att det faktiskt räddat liv.
2 kommentarer:
Det är helt enkelt bra och vettigt och livräddande att ha en blogg!
Anabanana- :)
Skicka en kommentar