Blocket- eller värsta sortens storasyster.

De senaste dagarna har jag mött flera småbarnsföräldrar som mumlat lite osammanhängande om att sälja sina små på Blocket. Jag är ju som ni inte vet förälder själv men jag kan ha viss förståelse för att vissa dagar kan en blocket-annons ligga mer nära till hands än andra. Tålamod kan sina rätt snabbt ibland.

Själv ser jag det som högst förvånande att jag inte hamnade på Blocket, blev utsatt i skogen, bytt mot en risig cykel, såld som arbetskraft eller bara bortadopterad så där bara lite lätt.

1. Varje gång min bror fick något skulle jag minsan ha likadant varvid jag brukar visa mitt missnöje genom att genast säga:
"Om Johan får vill jag också ha, hallå om Johan får vill jag med!"
Till slut ( ungefär hundra gånger senare) svarade min pappa:
"Miss UD, om Johan åt bajs skulle du också äta bajs? "
Klart jag hade? Rättvisa mellan syskon. Sjukt viktigt.

2. Varje gång min bror hade gjort något jag var missnöjd med (eller om jag bara var missnöjd i allmänhet för den delen). We call it startsignalen. Det var dags att krossa något i den legostad min bror byggt upp. En favoritbyggnad var brandstationen. Även känd under prime-target. Några slag och den föll i bitar. Här brukade oftast någon förälder dyka upp så man fick vara snabb. Något man lärde sig efterhand. Pappa alltid snabbare än mamma.

3. När jag vägrade lämna min brors rum och gallskrek i triumf:
"Enligt allemansrätten får jag tälta här inne i 24 timmar! I TJUGOFYRA TIMMAR! Släpp ner mig! ALLEMANSRÄTTEN!"
Det var ungefär då min pappa bar ut mig från rummet. Märkligt, en man som kan lag & ordning på sina tio och inte visar den aktning som man bör inför allemansrätten? Rent av chockerande.