Han har bara otur när han tänker.

Mumin är världens snällaste katt men han kommer inte bli någon raketforskare som vuxen. Eller som vi säger på ren svenska ... ibland går inte hissen ända upp. Flera nätter på raken när jag vaknat och gått upp på toa så vaknar han ( från fotändan i sängen) tycker att det är ett smärre äventyr att följa med som sällskap under de trettio sekunder man befinner sig i badrummet. Efter ovan nämnda trettio sekunder styr jag tillbaka mot sängen och det är där han liksom inte hänger med. Oftast hör jag honom vimsa runt i hallen och vardagsrummet jamande och letande efter mig. Värt att notera här är att jag bor på 45 kvadrat. Det är inte mycket utrymme för att gömma sig. Om man skulle tycka att gryningskurragömma är en pigg idé. Iallafall brukar det sluta med att jag tröttnar på att höra honom och därför avslöjar mitt sk gömställe. Glädjen över att återförenas brukar sedan utkristallisera sig i ett spinn- och trampinferno en masse.