Senaste året sög rejält. Rakt av.
Hela min göteborgsfamilj försvann.
September.
Mars.
Maj.
Vad ska man säga?
Augustnominerade böcker
2 veckor sedan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Miss Upsey Daisy
- Vardagshändelser presenteras med fina snören, vackert papper, chokladfläckar och en stor portion självironi.
Statistik
Mina Favoriter
-
-
Vad vill jag 2023?1 år sedan
-
Kära jobbdagbok (61)2 år sedan
-
en himla röra av ord3 år sedan
-
-
Ny adress!4 år sedan
-
once upon a time...5 år sedan
-
Allt utom enkelt5 år sedan
-
Test5 år sedan
-
-
-
Därför.6 år sedan
-
-
-
20176 år sedan
-
ett litet hallå7 år sedan
-
Vi ska förresten få en bebis7 år sedan
-
Göteborg, imorgon kommer jag!7 år sedan
-
Tackåhej7 år sedan
-
Årets första dopp!8 år sedan
-
Tro det eller inte!8 år sedan
-
November9 år sedan
-
Nämen hörni...9 år sedan
-
When in Rome9 år sedan
-
Välkomna till9 år sedan
-
Dagens feltänk.9 år sedan
-
-
samtidigt i vardagen10 år sedan
-
Smile!10 år sedan
-
H som i hårrulle13 år sedan
-
17 kommentarer:
Uppåt framåt!
Det kommer fina blå dagar när allt det gamla känns så där avlägset som bara det som varit kan kännas.
Kram påre.
Peter- Du vet väl också hur det känns, eller hur?
Bamsekram!
Kram kram!
Glöm inte att du inte bara har förlorat, du har fått två nya familjemedlemmar också, även om de aldrig kommer ersätta de gamla.
Fördjävligt. Det kan man säga.
Och att följande år ska bli så jäkla mycket bättre!
jag hoppas att nästa år blir bättre, med dina två nya familjemedlemmar. en stor stor kram på dig!
Ja, fy. Ett tungt år. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Kram!
Du har tagit dig igenom det, du står på dina egna ben och du ser framåt.
Se så stark du är!!!
Kram på dig vännen!
men bloggfamiljen finns här för dig.
Surt år, nästa blir bättre!
Ett skitår. Fy sjutton. Orättvist är bara förnamnet. Stora kramar till dig, maratonbönan!
Kan man absolut säga att det var ett år som sög totalt. MEN, det finns och fanns, stunder av lycka och det är för dem man lever...
ÅÅÅÅ vad jag håller på dig, Missen! Du räkna in mig i din hörna vilken dag som helst -natt går också bra! Jag vet att inget vi andra säger kan ändra något, men en anings bättre känns det ju! KRAM!!
Ord är svåra. Det tar tid, och det måste det få göra. Man förändras, blir aldrig den man var. Det blir bättre, det blir bra... Stora kramen till (som Polly säger) bästa marathonpinglan!
Ja du har sannerligen haft det tufft, men du har grejat det. (Nu kommer jag låta som en riktig klyscha, MEN) Efter regn kommer solsken. Alltid! Så är det bara. En av universums lagar helt enkelt så nu kan du med spänning se fram emot nått riktigt härligt. Det är jag säker på. Kram
I know, indeed. Det är lättare att peppa när man är under dom blå himlarna. Såklart.
Hoppas du får dina blå himlar snart. Fort. Alltid.
Det ligger bakom dig, minnena och känslorna finns kvar men du är genom det värsta. Kramar
Em- Tack.
Tesa- Jag är glad för mina nya familjemedlemmar men hade önskat att inte förlorat de gamla..
Jo- Sämre kan det inte bli.
Karro- Kan omöjligt bli sämre faktiskt.
Tess- Nej det är jag inte. Men det får vi ta på msn. Inte här.
Aidaho- Ni är jättejättebra.
Enannan- Att lyssna är det bästa faktiskt.
DTK- Sämre går inte. Så det får vi hoppas.
Polly- Word!
Spader- Jag behöver inte hejjarop men jag behöver lyssna :)
Loppis- Vi får prata någon dag?
Fru Choklad- Jag hoppas och väntar.
Peter- Menade inte riktigt att vara så men det är sååå enkelt att stå brevid och hejja på... Ungefär så.
Camilla- Hoppas det.
Skicka en kommentar