Jag vet inte om jag har biljetter till Breaking Dawn( då Bella ligger ni vet) på fredag eller om jag har biljtter till Springsteen i juli nästa år. Jag vet inte heller om hönan eller ägget kom först men det hör inte hit i detta inlägg. Det är ju rätt tydligt tycker jag.
Ibland smidigt att Pojkvän, Bror och kollegan Småbarnspappan (som jag hänger mest med) råkar ha samma förnamn. Ibland förvirrande då man får sms i arla morgontimma av Småbarnspappa att han ska vabba och man blandar ihop det hela och stirrar sömndrucket på sovande Pojkvän och ställer sig frågor som "hur kan han sms:a när han sover", "varför sms:ar han då jag är på en armslängdsavstånd" och slutligen "vem är sjuk och varför har jag inget märkt under natten".
Läser bloggar och försöker dras med i någon form av julstämning. Det händer inget på den fronten. Det kan ha lite med att det fullständigt öser ner. Samt att jag inte ätit en endaste pepparkaka eller lussebulle. När jag bodde själv hade jag inget julpynt alls. Inte ens adventljusstake. Min mamma har tvingat på mig en sådan (undrar var den är just nu ?). Troligtvis på samma "säkra ställe" som mitt pass?
Projektet Spara Till Lång Lugg avslutas på lördag. Det tar för bövelen en halv evighet och tålamodet börjar tryta. Tålamod inte så gott om. Kort Lugg: vinnande koncept. Där har jag tänkt klart.
När frisören erbjuder hjälp med att klä om en stol efter lördagens klippning! Kan ha något att göra med att jag inte klippt luggen med kontorssaxen. Jag knappt något men jag har inte missbrukat kontossaxen. Iallafall. Min frisör är lugnt min bästa kompis numera. Fattas bara annat. Jag är lite bästis-slampig av mig.
Blev visst projektledare för julfesten i år igen. Redan räknat ut med tolvfingertarmen. Håller dock vad jag kallar Mycket Låg Profil och motsäger inte Fallskärmsjägaren när han vill ha julmat fast inonom mig ropar jag ( thaí? indiskt? mexikansk? italienskt?) inte heller när han säger ska vi ha något tema ( svans? hatt? muche? toga?) så håller jag den låga profilen och säger "näe, det behövs inte". Jag har till och med till och med lag ut sånghäftet på entreprenad och låter de de båda ingenjörerna sköta detta. Fast där kan man alltid smita iväg och printa nytt under pågående kalas. Rätt säkert kort m a o.
Jag är så medgörligt att det inte liknar något annat. Mörkrädd blir man. Förfall så det bara skriker om det. Sorgen på det.
Vad säger ni? Är ni med på att jag lurar mig själv att tro att jag är färdig med alla julklappar innan lucia. Jag kommer inte skvallra för mig att jag inte kommer lyckas så hoppas jag att ni också håller god min?
Ibland när jag mailar med kollegor från länder långt bort blir jag oftast lite nyfiken på hur gammal personen ifråga är. Vet inte varför bara viss nyfikenhet gissar jag. Man kan ju inte riktigt med att fråga heller hello psyko. Vi råkar även ha en chat som är ypperlig att ta korta snabba frågor på. Idag råkade min engelska kollega komma åt capslock OCH SKREV MED STORA BOKSTÄVER vilket genast genererade "sorry for screaming" och ett "lol" vilket iallafall gav en fingervisning om ålder. Hur jag ska få reda på hårfärg är lite klurigare... för att inte tala om skostorlek, favoritfärg eller älsklingsfrukt.
Häromdagen. Inga kändisar alls. Ändå gick jag flera varv och verkligen fokuserade och letade på Östermalm. De verkar vara skygga varelser. Är det inte säsong för kändisar?
Det låter kanske lite tråkigt för er men för mig:Mycket Jobbigt. En så bra fungerande näsa som jag hade i min ägo högst fungerande är numera igenproppad med snor. Det är det som gör det hela så himla besvärligt. Munnen som annars är ett alternativ till andning är i sin tur fylld med halstabletter (som jag själv stoppat dit). Huvudet är fyllt med ludd. Ja ni hör ju. Makalöst till elände.
Det här med att prata, äta och dricka med muche är en konst som underteckad inte hanterar fullt ut. Det till trots ett snabbt byte till mindre volumiöst så kallat ansiktshår under aftonen.
Man bara hej tillbaka från malmö det var jättetrevligt och jag träffade både Alexia och en gammal kollega nu är jag tillbaka i göteborg och ska typ bara byta om och sedan gå på mexikansk fest med pojkvän vi har sombreros och mustascher och jag är jättekär hej då vi hörs snart troligen imorgon innan jag åker till stockholm.
Inte nog med att den nya kaffemaskinen gör gott kaffe. Man kan inte heller överdosera vatten och fylla golvet i fikarummet med nybryggt kaffe! Hur mycket älsk är det inte på det? Tamejfan om det ändå inte är det bästa ändå. Tänker mig det hela så här;
Gott kaffe: Mycket Bra. Slippa städa golvet: Super In i H-vete Bra.
Det är väl mer eller mindre störtomöjligt att gå genom livet och ta beslut som alla i ens omgivning gillar och själv skulle ha valt. Visst? Berätta nu för en trettiosjuåring som börjat fatta lite.
Pusspolisen tittar noga på mig när jag sminkar mig och borstar tänderna mer eller mindre samtidigt. Supersnabbt. - "Men du Miss UD, om du nu har så bråttom till jobbet? Måste du då sminka dig?
1. Få koll på nyårsplanerna. 2. Beställa ett gäng flygbiljetter. 3. Få koll på födelsedagsplanerna. 4. Hallen klar med fondvägg och tuttibalutti. 5. Julklapparna. Kanske vara tidig i år?
När man är på väg till toa och samma ingenjör kommer älgande i korridoren. "På toa du med?" säger jag förvånat. "Nej, bara för skojs skull!" säger han och springer vidare mot entréen.
Blir det när man är på väg mot toaletterna och möter en av ingenjörerna som uppenbarligen är på väg dit i samma ärende. Och man inte vet hur det går till men man börjar tävla vem som kommer först dit. Och tro mig. Två vuxna 1,80 personer som springer allt vad de kan i en korridor vill man inte krocka med. Tur då att ingen gjorde det. Det hade blivit så smärtsamt. Och blodigt.
En av farbröderna (som jag gillar men ändå pratar minst med) på mitt jobb förlorade en familjemedlem förra veckan. Ni vet hur svårt det kan vara att säga något bra. Eller åtminstone tycker jag det. Man ville inte trampa fel. Men på ett sådant litet kontor vet alla allt. Man kan inte bara vara tyst. Väl i kopieringsrummet sågs vi första gången efter det hände och jag sade att jag visste och beklagade. Jag var precis på väg igen när jag vänder mig om och säger men " jag får väl ge dig en kram iallafall" . Så gick jag tillbaka igen och när jag fick klappen på ryggen och "tack Anna" förstod jag att det var rätt då och där.
Den käre Pusspolisen är sedan förra veckan besatt av Mumin (figurerna alltså, inte katten). Jag köpte därför pepparkaksformar och reflex utformade som diverse aktörer i Mumindalen. Möjligen därför hon kommit på att hon och jag ska åka till Finland och något slags Muminland ihop. Bara hon och jag tydligen. Men Brorsan då och din pappa säger jag lite frågande. Kanske de vill hänga på. Men de får kalla handen av Pusspolisen som verkar anse att det här är en utstuderad tjejresa. Det är hon och jag. Bara.
Var en lisa för själen. Jag hälsade på en vän som jag lärde känna för tusen år sedan nere i Schweiz. Hon är en sådan som jag inte träffat på två år och ändå är det som igår. Jag var där i tjugosju timmar och jag sov sju av dem. Resten tror jag att vi pratade. Och pratade. Om föräldrar, om att gifta sig (det gör hon i Paris om tre veckor), om det som hände i Oslo i somras och om vikten att gör saker på egen hand. Också. En fin helg. Exakt vad jag behövde.
Gömma en julgran i varandras rum. Har inte kommit till mig. Inte än. Jag gissar att det är en tidsfråga. Speciellt då jag är borta tisdag & onsdag. Det är liksom skrivet i stjärnorna.
Något blått ?Saga var delvis blå när jag vaknade imorse. Blå på hakan, blå i skägget, framtassarna och baktassarna. Ett vardagsmysterium så gott som något. Ibland vimlar det av dem som ni märker. What a life liksom. Alltid thrilling värre.
Förutom att en av ingenjörerna scannade in en bild på en snopp han ritat. Han är ingen talang när det gäller rita direkt. Idag gav jag honom en utmaning. Innan jul ska han säga något snällt till mig och inte peka finger inom en timme efter det snälla är sagt. Det är knappt två månader kvar till jul så det är en utmaning som heter duga. Men han verkar pepp på den tycker jag. Det verkar inte kräva någon motprestation från min sida alls. Sjyrre.
Mycket noga med att boka Malmöresan så att jag är tillbaka i God Tid till trettiofemårskalaset jag är bjuden till. Fyra timmar innan räknas som God Tid. Även mycket noga med att inte boka Stockholmsresan För Tidigt efter kalaset samtidigt som man vill komma i tid så att man hinner umgås med Stockholmskompisen. Åker vid tresnåret och tycker det inkluderar både sovmorgon men även umgänge på kvällen. Rätt nöjd med upplägget. Hinna umgås innan mötet på måndagen.
Det är först idag när jag lägger ihop som jag inser att jag på en helg ska vara i Malmö-Göteborg-Stockholm. Inte så stillsamt direkt.
Förutom jobbar så funderar jag mycket på den man jag såg stod och rökte utanför vårt kontor i freakning finkostym och GUMMISTÖVLAR. Det är inte bara jag som funderar på mannen, snudd på varenda kollega som kom tillbaka efter lunch hade noterat. Så nu undrar vi alla varför. Jag var för övrigt supernära att fråga. Men det gjorde jag aldrig. Nöjde mig med att stirra oartigt på honom.