Fredagsfrågor
1 vecka sedan
onsdag 24 september 2008
Vilda aka Grå.
Man har letat. Flera varv. Aldrig borta så länge. Sambo jobbar hemma. Kanske hem på lunch om ej tillbaka. Går till jobbet.Ser mannen som står stilla. Tittar ner på något som ligger.Hugger till i hjärtat. Börjar springa. Korsar gatan. Blind för bilar. Ser det grå. Hör någon skrika. Det är jag. Känner du henne säger mannen. Hon är min säger jag med tårarna sprutande. Jag försökte ringa säger mannen. Numret på halsbandet har flutit ut. Hon har inte legat så länge säger han. Klappar henne sittande på gatan. Fumlar för att ringa B. Kan knappt prata. Tillsammans bär vi hem henne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
33 kommentarer:
Nej nej nej :(
Fina fina Vilda.
Stora kramen härifrån.
Nej. Jag beklagar verkligen sorgen.
värsta mardrömmen i en kattägares liv... blev helt gråtfärdig när jag läste vad som hänt, stora kramar till dig!
Åh stackars, stackars dig och din söta missepissemjau!! Så fin ju!
Massa kramar!
stor kram från mig till dig. :(
...och jag grinade när jag läste det här.
Det är så tråkigt och jag beklagar verkligen.
En stor kram.
Nej...!
Neeeeeeeeeej! Nejnejnejnejnej! NEJ! Tårarna forsar. Din stackare. Och stackars Vilda/Grå. Lider verkligen med dig! Må hon vila gott i katthimlen. Vila i frid.
Varma kramar från mig och kattbuffar från Busa!
Nej usch så hemskt! Stackars, stackars er. :-(
Kram!
Gråter. Kram
ja, det känns ända hit också, Miss UD.
Såå ledsen...Ena sekunden ett glatt vanligt inlägg om Grås bravader, i nästa sekund....Nej det är inte klokt bara.
Tröst i massor från mig.
Stackars dig vännen ... så hemskt.
Mitt hjärta värker verkligen för dig nu. Stora, stora kramar till er alla tre
Jag känner inte dig mer än genom din blogg, men jag bara gråter gråter gråter nu..
Jag har en egen katt, det är största mardrömmen nånsin att det ska hända.. De är mer än husdjur, alltid.
Kramar.
Åh, nej! Fy vad fruktansvärt. Jag skickar en stor kram till er. /Anna
Nej, nej, nej.... Jag är så ledsen, finaste du.... Nu börjar jag gråta framför kunderna i bokhandeln...
uhh...fy va trist å tråkigt. Stora kramen till dig.
Slår vad om att grå har hamnat i paradiset och fångar möss hela dagarna....
Å vad tråkigt att höra!! Lilla tjejen med den härligaste pälsen.
Stor kram till dig
Går det bra för Gul?
Tänker på er...
Neeej....sånt som inte fååår hända!
Åhhh, jag vet hur det känns...stackars dig o mannen...
Blir helt förstörd o gråter av sorg som jag delar med er båda...
Kära, kära missy...kramar dig, men vet att det inte hjälper...
Tänker på dig. Kramar.
men ååh! också jag börjar i princip gråta, fy vad sorgligt! tankar från mig!
Beklagar verkligen, förjävligt förjävligt förjävligt.. :*(
Ledset!
Hoppas det finns många möss i katthimmeln!
Jag lider med dig. Stor jättebamsekram!
Ledsamt att läsa :(
Nej, fy vad sorgligt. Sånt här vill ingen djurägare vara med om. Känner med er eftersom jag också har katt.
Kram
Annie- Tack. Finaste Vilda är inte kvar längre.
Johanna- Hon var familj.
Karro- En mardröm som jag inte tror jag har vaknat ur än...
Emster- Det gick fort tror jag. Alltid något men det var för tidigt.
Camilla- Tack. Kramar kan man aldrig få för mycket av.
Tesa- Tack rara du. Har gråtit och gråtit och ändå finns det tårar kvar.
Pär- NejNejNej. Men sant.
Eurotrashgirl- Kram Busa så mycket från mig och tack.....
Polly- Stackars oss. Värst för oss som är kvar....
Loppis- kramar så många
Blygisen- Det känns att du känner...
Camilla- Tack. Djur är alltid alltid familj. Så är det bara.
Nett- Vad gulligt skrivet. Det värmer i hjärtat. kram
Enannan- Tack vad gullig du är..
MissKYD- Tack för fina inlägget.
Peter- Låt oss hoppas. Så måste det vara.
Åsa- Lilla tjejen är borta. För alltid.
Tess- Gul är annorlunda men det går hyfsat. Kramar
Stella- Tack. Det är skönt att veta att fler vet hur det känns. Djurägare förstår. Så är det bara.
Anne- Tack.Stor kram.
Maria- Kramar.
Sofia- Förjävligt är ordet. Verkligen.
Turtlegirl- Låt oss hoppas. Hon är där nu.
Choklad- Tack du är rar.
Konsulten- Mmm. Det var inte roligare att vara där...
Martha- Jag vet. Familj. Alltid familj.
Ååååå, nej. Jag gråter nu :-(
Är så ledsen.
Jag brukar "smygläsa" din blogg ibland för att bli på gott humör. Men nu började jag gråta. Förlorade min älskade Malte för lite drygt en månad sen på exakt samma sätt. Fast där vaknade jag av att grannen ringde på dörren hysteriskt klockan sju på morgonen och frågade om Malte var hemma. Yr sprang jag upp och tittade (kattisarna går in och ut som dom vill), men nej...han var inte hemma. Det hade hittats en katt vid vägkanten, och jag sprang ut. I morgonrock och utan glasögon så jag fick gå jättenära för att kunna se att det var min älskade. Tittade i örat på tatueringen ungefär en miljon gånger medan jag skrek och grät om vartannat. Bar hem honom, han var så fin. Bar ut honom i bilen för att åka till veterinären, med tårarna sprutandes. Ville veta om han hade haft ont. Någon hade tagit hans halsband. Separat kremering, och nu bor han i bokhyllan i världens finaste lilla katturna ihop med min hund som dog förra året på ett lika uselt sätt, dvs snabbt och jag hann inte säga hejdå.
Jag läser och gråter och saknar. Och vet precis vad du går igenom. Den som säger att djur inte är familjemedlemmar kan gå och skjuta sig i foten, eller på något annat jätteont ställe.
Jag har varit hemma för "vård av sjuk hund/katt" ett otal gånger och den som säger något till mig får en verbal pisksnärt till svar.
Kram från en för dig okänd läsare!
Ånej, ånej, åneeeej :( Beklagar verkligen!!!!
Kram från en kattgalen tjej som lider med dig.
Maria- Det är för jävligt. Ibland tror jag att det är en dröm men det är ju inte så....
Blue- Tack för dina ord. Tråkigt med Malte. Jag vet hur det känns. Försöker tänka på att hon var ute och fångade möss som hon ville, hon var lycklig även om det var på tok för kort tid. När vi hittade henne var hon hel och fin och bilen hade träffat i huvude så det hade nog gått fort. Försöker tänka så för att förmildra så gott det går. De är familjemedlemmar och inget annat. stor kram
Pixlexia- Tack för dina ord. kram
Se föregående kommentar från undertecknad. Jag ryser. Ibland är livet outhärdligt orättvist. Vackraste kissen! Hon är hos er ändå.
Smartasmia- Jag hoppas att hon är hos oss. Hon kommer alltid vara hos mig. Hoppas att det gick fort och att hon slapp lida.
Skicka en kommentar