Kontorsfamiljen II.

Veckan blir mer och mer familjär vad det lider. Alldeles nyligen röstade vi igenom att på torsdag ska här ätas våfflor med besked. Med gemensamma anstängningar har vi samlat ihop flera våffelgärn, elvisp allehanda sylt efter önskemål. Jag anser dock att själva essensen för våfflor är glass vilket blir mitt bidrag till dekadensen. En kollega som tagit del av det hela men som tyvärr befinner sig annorstädes på torsdagen fnyser ilsket via mail. Men se det har han inget för och för att ytterligare späda på frustrationen svarar jag glatt att jag kommer förtära även hans del. Jag är systern han aldrig haft och som han inte heller ville ha.