torsdagen den 30:e april 2009

Är man för tidig straffar det sig.

Nu är det väl ändå vår. På riktigt alltså. Så att man kan putsa sina vinterskor och styra ner dem mot vinterboende i källaren. Jag gör det. För nu blir man väl inte straffad om det är för tidigt?

onsdagen den 29:e april 2009

Vik hädan E-nummer.


Efter glassfika med kollegorna blev jag varse om att viss glass inte ens kan kallas glass. Viss glass var tydligen Magnum och i princip all annan glass i hela världen. Sedan hamnade vi i ett virrvarr av olika färgämnen, konserveringsmedel och gelatin. Till slut reste jag mig upp och gick och beställde boken. Om ni tycker jag verkar lite grinig på bloggen så be mig snällt att sluta äta bark & groddar.

Ivrig med pappersåtervinningen.

Det är väl ingen av er som tagit min Am-Ex räkning?

.....

Inte?

Det var värst.

tisdagen den 28:e april 2009

Listigt av mig.

Om man laddar kaffemaskinen utan att trycka på start kan personen som kommer och vill ha kaffe sedan missa det och hälla i dubbel ranson vatten. Dubbel ranson vatten gör att person nummer två blir jättevarse om den dubbla ransonen. Personen nummer ett som laddat maskinen sitter och jobbar ovetandes om rengöringen av hela köket. För hon skulle inte ens ha kaffe, hon drack te hela dagen. Hon känner sig för övrigt lite klumpig.

MyGod.

De fyra senaste inläggen var ju inte så man skrattade på sig.En rejäl upprumpning och omstart på det. Fast det är ju så här saker och ting är. Ibland dyker det upp vägbulor. Ofrånkomligt.

måndagen den 27:e april 2009

Liten krake.

Liten vinglig kisse kom hem. Bak-kärran var inte med alla gånger och hon ramlade omkull lite oförhappandes. De öppnade operationssåret igen och har lagt in dräneringsslangar. Någon är olycklig. Eller flera. Det är inte direkt kul att se...

Måndag.

Massagetid klockan tio är trevligt. Två timmar senare är det dags att åka in akut med en katt som har ett infekterat operationssår efter sterelisering. Måndag, idag förbannar jag dig.


UPDATE: Nu har jag lämnat in Saga igen och de kommer öppna upp magen igen och rengöra. Svindyrt men främst så onödigt. Hon fick mat imorse för jag tänkte inte tanken att hon skulle sövas så nu kan hon kräkas av narkosen. Stackars liten.....

söndagen den 26:e april 2009

Roadtrip kostar på.

Tillbaka från Dalarna.

Om jag är trött?

Yes.

Om jag är rolig ikväll?

Jättenej.

torsdagen den 23:e april 2009

Kan man vara arg på sitt huvud?

Var går gränsen för migrän egentligen? Blixtrande huvudvärk och illamående men inte ljuskänslig..


Jag går och lägger mig nu.

Skrattar bäst som skrattar sist.

Ni kommer ihåg tårtkalaset där min kollega inte kunde delta då han satt i fel stad? Gissa vilket kontor som scannar in ett Magnum-glasspapper och skickar till killen som bjöd på tårta! Möjligen att min toppenkarma naggas i kanten men det bryr jag mig inte om.

Stockholm- Göteborg 1-1

Touché!

Och belöningen lät inte vänta på sig.



Nu läser ju Fallskärmsjägaren inte mig blogg. För det gör du väl inte? Men tydligen har han kännt av min för dagen helt strålande karma och går och köper glass till mig. Eller till hela kontoret men det låtsas jag inte om. Klart att det här är ett incitament till att rädda isbjörnarna imorgon. Det ger ni andra fan i för om Gud är så här god tänker jag inte dela med mig av belöningar.

Idag räddar jag världen.



Jag behövde piggas upp idag så det blev ett lipbalm på lunchen. Tydligen har jag skänkt enorma pengar till AIDS forskningen med mitt köp. Läpparna är mjuka och världen är numera en bättre plats. Nu funderar jag på att rädda alla isbjörnar också, nära man ändå har ångan uppe. Måste bara hitta rätt affär & produkt för jag tror inte att hårfärgen, ögonbrynsfärgen samt nagelbandsoljan jag köpte på Lindex var rätt väg att gå. Eller om det räcker med ett mirakel per dag?

onsdagen den 22:e april 2009

Pack Leader.

På jobbet finns en outtalad flock. Det är jag och mina krukväxter. Just nu är de två till antalet. Jag skulle vilja påstå att antalet beror på det naturliga urvalet. Först får jag dricka vatten ur min vattenkaraff. Sedan när jag har druckit mig otörstig kan jag dela med mig av vattnet till resten av flocken dvs krukväxterna. Vissa växter har haft synpunkter på detta. De är inte längre bland oss. De är bara de tuffaste som överlever.

Roadtrip.

I helgen blir det roadtrip. Jag och Missy susar iväg för umgänge med Loppanlej. Det var ju vi som i somras vandrade i Kebnetrakterna. En liten re-union fastän vi är en man kort.

tisdagen den 21:e april 2009

Teknik av ondo.

Videomöten i alla ära men det har sina baksidor. Det är när det dyker upp fika. På fel sida dessutom. Kollega klagar.

- Möten hela dagen ?
- Ja, och vet du vad de gjorde i Stockholm?
- Näe?
- De åt tårta! Jag såg att de åt tårta och jag fick inget.
- Nämen. Men kollegorna som sitter i de andra länderna fick ju inte heller.
- Jo för kollegan i Danmark fick ett wienerbröd inskickat lite senare såg jag.
- Och du fick inget?
- Jag gick och hämtade en frukt. En banan liksom. Hur kul är det?

Post.

Jag hade semster i två veckor och under den tiden fick jag.

*124 email

*inga brev

Får ni fortfarande "vanlig" post till er på jobbet? Det är inte så att jag inte får det men det blir mer och mer sällan onekligen.

Sedan sänker sig lugnet.



Liten kisse har blivit stor kisse och drivit mina föräldrar till vansinne genom att anpassa sin första löp-period hemma hos dom (hon har ju varit där då vi varit ute och rest). Klockan tio idag blev hon inlämnad för att steriliseras... Lite hönsmammig känner jag mig även om det är rutin.

UPDATE: Fått mms av mina föräldrar på en drogad/sovande liten kisse som kommer vara ynklig hela dagen. Dessutom är det tratt som gäller i dagarna tio...

Att namna eller inte namna.

Jag gillar min frissa. Förutom att hon klipper bra så finns det lite annat. Hon bor nära mig så vi pratar om vilka indier som är bra att käka på, vilka pizzerior man ska testa. Hon vet vilket hus jag huserar i och hon känner en av grannarna. Så går vi och tränar på samma ställe med. Det är bara en sak som hon började med igår.

Att namna mig. Hela tiden.

Människor som tvunget måste-måste säga ens namn i varenda liten mening.
- Hur var det på semestern miss UD?
-Trivs ni i lägenheten miss UD?
-Hur ska vi göra med luggen miss UD?
-Säg till om vattnet är för varmt miss UD.

Så ypperligt det vore att skriva något med knorr här på slutet på inlägget? Men jag kom av mig för jag kom på att jag inte vet vad hon heter.... Kanske Sandra. Men kanske inte.

måndagen den 20:e april 2009

Om jag vore en musikvideo.

Rusar mot frissan.


Melker.

Igår hade jag en Melker 8 månader på besök. Hans mamma var också med såklart. Det är lite så vi har fått kontakt jag och Melker. När vi umgås hänger vi mest och tuggar på saker. Ibland går det att äta och ibland går det inte att äta. Vi började stilfult med lite middag vilken verkar ätbar. När middagen var klar var det husesyn som gällde. Eller jag skulle mer säga golvsyn för fokus låg mest på kökets nedre regioner. Mellan golvsynen var det dags att tugga lite på ett lock. Jag fick tyvärr aldrig själv tillfälle att prova men det såg.... gott ut? Melker verkar vara en ung man med smak för blingbling väl i mitt knä fokuserade han skarpt på mina örhängen och halsband. Det gjorde lite ont att bli så fokuserad på men jag lovade honom en fet diamant i örat lite längre fram. Pimpa bebisen liksom. Efter att vi nästan plockat ur mina örhängen ville vi ha lite mysigt i soffan istället. En jättekort stund. Varför sitta i soffan när man kan äta lite torkade blad från en växt? Det kan man ju verkligen fråga sig. Det var ju tur att jag inte ätit upp bladen redan innan. Trots en toppenmysig kväll ville Melker börja tänka på refrängen och tänkte på refrängen. Jättehögt kan barn tänka på refrängen om de vill. Undgår ingen.

Här är jag!- Där är du!

Klipptid i eftermiddag. Man borde ha tänkt till och haft med sig lite förslag till hur man vill ha det. Något att spinna vidare på.

Det har inte jag.

Min ambitionsnivå ligger snarast på att kapa delar av luggen så att jag ser omvärlden och att omvärlden ser mig. Det blir rätt ensamt annars. Även om jag trivs i mitt sällskap så att säga.

söndagen den 19:e april 2009

Den lilla nörden i mig.

Kommer ni ihåg Paul Potts?

Här kommer den kvinnliga motsvarigheten.

Susan.

Är det dags?

Ska vinterskorna får gå i ide i källaren eller är det först då man gör det som man kan ge sig fan på att det börjar snöa igen?

Troligen.

lördagen den 18:e april 2009

Vem behöver en ryggrad egentligen?


Nästa helg ska jag hämta hem Saga från Kollo i Dalarna.
Undrar ifall hon är lika ... vriden som tidigare? Det ser inte så skönt ut men kan man sova så där så?

Overload.

När jag och B lämnade New Dehli i tisdags var det 40 grader varmt. Lägg sedan till att det bor 18 miljoner människor i Dehli. Lägg till alla heliga kor & gatuhundar. Alla bilar, lastbilar allt som rör sig som har tuta. Vidare adda alla försäljare.. av flöjter, schackspel, tigerbalsam, schalar, majja, duvor, kaniner,vykort och fan och hans moster. Lägg till alla hemlösa som sover i skjul, under presseningar, under filtar, i rondeller, på refuger..

Det är New Dehli.

Jag.har.aldrig.varit.med.om.något.så.intensivt.i.hela.mitt.liv.

punkt.

Gräv ner för böveln.

När vi vandrade i Nepal råkade jag ställa ner min rygga i.... människobajs. Då är det tur att man inte är äckelmagad. Fel då är det tur att ens guide inte är äckelmagad. Vore man äckelmagad skulle man ju inte heller trampa i bajset av misstag efteråt. Eller om det bara är att man är klumpig och lider av kort minne?

Endast söndag.

Bloggar resa även imorgon men sedan är det dags att avveckla den lite tillfälliga resebloggen. Min blogg mina regler. Nämen. Sitter jag här i soffan och tuffar på mig? Ja det gör jag.

Huvuden som trillar.

I Nepal slaktade de grisar när vi gick förbi och på Robinson nackade de nyss en höna. Ingen går säker verkar det som.

Pimp My Ride.




..snart även rena kläder.

Tvättmaskinsdilemmat löstes genom att jag och B köpte Fallskärmsjägarens gamla. Den är inte vacker men den tvättar.

fredagen den 17:e april 2009

I afton.

Susar iväg på en liten mini after work med en gammal kollega. Sedan måste jag hem och packa upp. Säkert lite roligare med ett par glas vin i kroppen. Värt att försöka iallafall.

FYI

I Nepal hörde jag hur de slaktade en gris. Den var högst missnöjd över att bli slaktad. Jag har full förståelse för det. Inte kul alls.

torsdagen den 16:e april 2009

Lets do it the Bofors-Way!



Vad gör man om det är flera hundra indier i kö till Taj Mahal?
-Man mutar sig in.
Vad gör ens taxichaufför om han kör mot rött och blir tagen av polisen?
-Han mutar sig fri.

onsdagen den 15:e april 2009

Jag får spel.

Facebook är på finska.

Tack och Adjö för den här tiden.

Precis innan vi åkte passade vår tvättmaskin på att tacka för sig mer eller mindre.Man skulle kunna på säga att det är rätt bad timing på det hela. Grejen är den att det troligen kostar ungefär lika mycket att köpa en ny som att reparera. Så helgens agenda blir en smärre turné på lite vitvaruhus. The Joy!

tisdagen den 14:e april 2009

Två kompisar käkar middag ihop.


Kathmandu.







Vandra i Nepal.








Den franska kvinnan.

Jag vet knappt var jag ska börja. Blir det den kanadensiske doktorn? Blir det gatubarnen? Blir det myrorna? Eller ska jag berätta om den franska kvinnan som grät. Jag tror vi börjar med henne. Det löste ju sig bra i slutändan.

Jag gick upp 3.20 imorse. B och jag satt i ett sunkigt fik på flygplatsen och väntade. Inte inne på terminalen för det får man inte förrän tre timmar innan. Vi åt någon form av frukost på fiket och dividerade en stund om den pappmuggen med vätska som dök upp ifall det var mitt te eller Bs blaskiga kaffe (det var faktiskt kaffe!). När man väl gått genom säkerhetskontroller och dessutom någon skämtsam passkontrollant (som visar sig vara lite av en komiker). Klockan är fem på
- Det där är inte du på kortet.
- Det är jag!
- Inte du på kortet!
- Det ÄR jag.
- Jaja, hur länge har du varit här?
- En vecka?
- Nästa gång får du stanna ett år!

*stämplar*stämplar*stämplar*

Då när man väl kommer på planet och känner sig nästan hemma träffar man den gråtande fransyskan. Hennes pass är borta. Hon är på planet men passlös. Hennes vänner letar. Tre flygvärdinnor letar. Hon gråter. Den stadiga och trygga flygvärdinnan säger på finlandsengelska.
- Dåånt vårry, Dåånt vårry.
Passet dyker sedant upp då en av väninnorna av misstag tagit det. Jag börjar nästan gråta och klappar henne på armen lite uppmuntrande. Sedan får jag egna problem då det är turbolens både högt och lågt.
- Jag hatar att flyga viskar jag.
Hon ler förstående åt mig, vi konverserar på franska ( hon gör, jag staplar mig fram) samtidigt som hon visar lite kort från Varanasi tills dess att det värsta skumpet är över.

Och nu reseblogg på längden och tvären.

Mellanlandat.

När man har varit i Indien blir Finland nästan som hemma igen...