söndag 18 maj 2014

Göteborgsvarvet.

Det här var sjätte gången jag sprang och jag får nog säga att det var i särklass den jobbigaste gången eftersom jag tränat för lite. Igen. Men rätt mycket för lite och fått ett barn och inte sprungit långa sträckor på två år. Längsta sträckan på två år ungefär åtta kilometer. Max tre gånger. Det började med att jag sprang på ( eller hon sprang på mig) en gammal Au-pair kompis sedan Schweiz. Vi har inte sett varandra på TJUGO år och hon skrev på FB att hon skulle hålla utkik efter mig. Vilket hon gjorde bland alla 64 000 löpare ( och X antal tusen till som tittar på). Oddsen på det liksom? Typ minus i princip.
Sedan sprang jag loppet och fifan vad tungt det var. På slutet grinade jag av trötthet och benen var stela som något mycket stelt ( note to self förresten köp nya skor de nuvarande är för gamla) men i mål kom jag även om tiden inte är något jag skriver hem om. Jag har faktiskt inte tagit reda på tiden eftersom mitt mål var att springa runt och gudarna vet att jag är en mästare på att springa sakta utan att gå. Så nu kommer jag väl i vanlig ordning anmäla mig till nästa år igen och tro att 2015 blir det år när jag masar mig runt under två timmar. Oh well.

6 kommentarer:

erikakanberika sa...

Heja dig! Nästa år händer det Miss UD. Jag tror så mycket på nästa år!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Jag tycker du är OTROLIGT duktig som tog dig runt, om du inte har tränat mycket. Heja dig!

Anonym sa...

Det gjorde du bra, Hurra! /L

Hon som gick sa...

Det är ju kanon att bara genomföra det där loppet. Bra gjort tycker jag.

Fifi sa...

Men alltså, så grymt att du sprang!

Mrs E sa...

Heja heja fabulosu!