måndag 7 november 2011

Oslo.

Var en lisa för själen. Jag hälsade på en vän som jag lärde känna för tusen år sedan nere i Schweiz. Hon är en sådan som jag inte träffat på två år och ändå är det som igår. Jag var där i tjugosju timmar och jag sov sju av dem. Resten tror jag att vi pratade. Och pratade. Om föräldrar, om att gifta sig (det gör hon i Paris om tre veckor), om det som hände i Oslo i somras och om vikten att gör saker på egen hand. Också. En fin helg. Exakt vad jag behövde.

2 kommentarer:

Mia sa...

Vad underbart det är med vänskaper som klara tid och avstånd och förändrig och när väl ses så är det alltid detsamma, man har alltid massvis att prata om. Det är ovanligt att hitta en besläktad själ så man måste hålla fast i dem.

Miss Upsey Daisy sa...

Mia- Vi har kännt varandra i femton år... och även om vi är olika är vi nog lika på sitt sätt.

Kul att du kikade in :)