För ungefär tre miljarder år sedan hade vi riktigt lustiga kontorskalas. Riktigt lustiga kontorskalas kännetecknas mellan tummen och pekfingret av ett tema, lite pytte maskerad och ett gediget sånghäfte gärna med sånger som har minst femtiotolv verser. Eller alternativ julsånger på tyska. Det var på den tiden då jag gladeligen var med och ordnade. Lade ner min själ och lite till.
Iallafall. Sådana har vi inte längre. Mycket sorgligt om ni frågar mig.
Augustnominerade böcker
4 veckor sedan
2 kommentarer:
På mitt förrförra jobb hade vi också såna fester. Det dukades långbord i matsalen och sjöngs ur häften, det hölls lite småmysiga tal och om det var julfest kunde det råka bli en skriv-din-egen-snapsvise-tävling och kamratlig tävlan avdelningar emellan.
När maten var uppäten röjdes det undan för ett litet dansgolv och alla dansade, vare sig de kunde eller ej. En hel del falsksång blev det med och många, många skratt. Sen blev bolaget uppköpt, många slutade och festeriet liksom dog. Sorgligt... Men det var kul så länge det varade. :)
Erika- Så var det hos oss förut. Nu inte så. Sorgligt.
Skicka en kommentar