måndag 24 augusti 2009

Smärta är en högre form av njutning.

Sådär. Anmäld till Lidingöloppet. Milen. En slags tre stegs raket. För tre personer. Jag har sprungit långa Lidingöloppet innan det året jag gjorde klassikern men en mara liksom. Men som jag sade till Polly "ska jag dö och förnedras vill jag göra det med dig". Är inte det vänskap så säg? Vackert så det förslår

11 kommentarer:

Enannan sa...

Och jag kommer att hejja på er! Ni springer och jag gör det jag gör bäst :)

Miss Upsey Daisy sa...

Enannan- Oh, vad skoj :)

Laila och Johan sa...

Galet så det förslår. När ska vi börja blogga... ;)

Jo sa...

Vackert men galet! :) Men jag hejar som vanligt på er, ni är så himla duktiga!

Spader Madame sa...

Ni är totally crazy ju!

mr epo sa...

Pain is temporary glory last forever:-) Hälsa Aborrbacken...

Miss Upsey Daisy sa...

Loppis- Vi får prata om det snart.

Jo- Vi är galna..

Spader- Nja, jo kanske :)

Mr Epo- Jag ska hälsa!

Camilla sa...

ni är så duktiga! var e bloggen??

Miss Upsey Daisy sa...

Camilla- Den sätts upp under lidingöloppshelgen misstänker jag!

Den tjocke konsulten sa...

Lidingö ska vara hårt, hårt, hårt, gbg-varvet är max vad jag klarar.

Miss Upsey Daisy sa...

DTK- Det långa på tre mil var hårthårt och kändes som max då för två år sedan. Dock tror jag ändå att med lite träning att man klarar av ett marathon.. Faktisktl