lördag 24 november 2007

Mot Göteborg.

Piloten kunde inte riktigt bestämma sig.

Landa.
Inte landa.
Landa.
Inte landa.

För varje gång motorerna sade vrååål och jag kastade oroliga blickar på vingarna för att se hur de där flärparna uppförde sig för jag har nämligen läst någontans att de kan frysa fast. Om flärparna fryser fast kan man inte landa. Och landa det vill man.

Tittade på fallskärmsjägaren. Tittade på mannen som satt närmast vingen i vår rad. Mannen tittade på flärparna. Tittade på fallskärmsjägaren och tänkte ifall jag skulle störa honom mitt i sudokon. Fallskärmsjägaren verkade inte bry sig om den obeslutsamma piloten eller flärparna heller. Men tänkte jag. Han är egentligen orolig men låtsas inte om för att göra mig räddare!

Vi landar.

Jag dog inte.

Flygvärdinnan som sitter i gången brevid mig klappar mig på axeln " Är du okej" frågar hon. Jag bara nickar till svar.

Note to Self.

Fila lite på ditt pokerfejs.

4 kommentarer:

Peter Madison sa...

men du...går det inga X-2000 tåg från dig? Tjänar du verkligen tid på att flyga, jag menar man ska åka flygbuss/taxi/bil till flyget, du ska checka in, säkerhetskontroller, du ska checka ut, åka flygbuss/taxi igen... Det där vet du ju bäst själv men det verkar lite som om din flygrädsla inte kommer ge med sig i första laget...

Skönt att du är på marken igen! :)

Miss Upsey Daisy sa...

Peter- visst går det tåg men när mötet börjar 9.00 finns det inget tåg som är i tid. Jag bokar tåg om jag kan men jag kan inte komma för sent tyvärr...

Man tjänar inte mycket tid på att flyga helt rätt..

Blygisens betraktelser sa...

Haha men gud så jag skrattar åt det sista där. "Fila lite på pokerfejs".

Miss Upsey Daisy sa...

Verkar som det behövs!